Sista rollen - Möjliggöraren
Möjliggöraren - alltid en vuxen, aldrig ett barn
- Make/maka
- Släkting
- Granne
- Arbetskamrat
- Chef
- Vänner
- Lärare
- Förskolepersonal osv. osv.
Genom att vi möjliggörare håller tyst, genom att dölja och välja att inte se, har t ex alkoholisten eller den våldsamme sluppit ta konsekvenserna av sitt handlande. På bekostnad av övriga familjemedlemmar.
Anledningen till att jag skriver att barn aldrig kan vara möjliggörare är för att barn alltid är i beroendeställning till sina föräldrar, barn är lojala och älskar för det mesta sina föräldrar. Därför kan man inte lasta barnen för att inte lyfta problem som finns i dens familj. Detta kan naturligtvis också bero på att någon i familjen har hotat barnet att inte berätta om vad som pågår.
MEN alla vi andra som är vuxna har en skyldighet att våga se, höra, lyssna och ingripa om det behövs. I vilket fall som helst MÅSTE vi lyssna på barnen och agera för att en förälndring kan komma till stånd.
Barnen är vår framtid och de har rätt till ett liv i lugn och ro där de kan få vara barn utan att axla det stora ansvar de gör genom att vara barn till alkoholist, en våldsam eller psykiskt sjuk förälder. Vi pratar ofta om den stora faran för oss att vistas ute i samhället pga allt våld som finns, men den största risken löper våra barn och unga i sina egna familjer.
Möjliggöraren - kanske du eller jag?
Vad har man för nytta av att veta att dessa roller existerar? Jo, många gånger är man inte nöjd med den situation man har i sin familj. Man kan känna igen sig i vissa roller. En möjlighet, om man har vetskap om ett beteende eller mönster man har, är att man då har en chans och ett val att förändra sitt sätt gentemot familjen, alkoholisten, den psykiska sjukdomen eller den våldsamme. Man behöver ofta hjälp med detta och det finns olika sätt att påbörja en förändring. Men kom ihåg - du kan inte bota, göra en förälder nykter/ren eller förändra din förälder. Du kan ta hjälp och förändra ditt eget sätt genom att börja forma en framtid som känns hanterbar och ljus.
GE ALDRIG UPP HOPPET
Vi hörs snart igen
Hej vänner!
Jag fck span på ett litet citat från Nalle Puh:
För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
Jag tycker det är ett underbart citat som tipsar oss om hur kan göra om vi blir avslöjade med reaktioner vi kanske helst hade sett blivit ogjorda ... och påminner mig naturligtvis om när jag råkade skrämma maken i TV-soffan ;) Vi satt i godan ro och kollad på en (bara) lite läskig film. I pausen kända jag mig gäspig, drog in andan i ett djupt andetag och släppte ut en hastig och ganska högljudd gäsp. Effekten blev att jag lyckades skrämma maken ordentligt som hoppade en halvmeter upp i soffan! När han åter landat på kudden undrade han irriterat och lite förnärmat vad jag höll på med! Jag skrattar än i dag åt hans reaktion och tycker citatet från Nalle Puh stämde så gott in på händelsen :)
Ha en riktigt god dag mina vänner !
Fortsättning roller i familjen - Tapetblomman eller det osynliga barnet
Tapetblomman - det osynliga barnet:
- Märks inte
- Tyst
- Blyg
- Håller sig för sig själv
- Kräver inget
- Verkar likgiltig (kan sitta i ett rum där våld pågår men verka till synes oberörd)
- Isolerar sig (drar sig undan kompisar, går inte ut)
- Lojal
Känner ofta
- Rädsla
- Sorg
- Ilska
- Ensamhet
- Maktlöshet
- Besvikelse
- Skuld och skam
Med risk för att bli tjatig men man talar ibland om frusna känslor och känslorna jag nämnt ovan går ofta inte att särskilja, utan upplevs ofta som ett samelsurium av känslor. Det är också med viss risk jag säger att det här barnet kanske är det barn som mår allra sämst. Eftersom barnet varken syns eller gör något väsen av sig, blir barnet heller aldrig särskilt bekräftat eller uppmärksammat. Barnen drabbas vid senare ålder ibland av ätstörningar och andra självskadebeteenden.
Beroende på barnens ålder, kön, plats i syskonskaran och när problemen i familjen startade, antar barnen någon av dessa roller. Det finns inte plats för två av samma roll i en familj utan balansen måste hållas. Självklart är detta inte ett medvetet val, utan omedvetet "hjälps man åt" att hålla balansen. Därför blir det lätt konflikter om en i familjen t ex börjar ifrågasätta en förälders alkoholberoende och kanske tar hjälp för egen del. Då rubbas balansen och det skapar oro i ett annars fungerande familjesystem - hur osunt än systemet månde vara.
Jag ska ta upp en sista roll i mitt nästa inlägg.
Ta hand om er!
Tapetblomman
Fortsättning roller i familjen - Syndabocken
Syndabocken eller den bråkiga:
- Trotsig
- Utagerande (sparkar och slåss, impulsstyrd)
- Destruktivt beteende (börjar röka tidigt, "förstör för sig själv", snattar)
- Bråkig (okoncentrerad, verkar inte kunna sitta stilla, "far runt", verbalt "otrevlig")
- Fientlig (avvisar vuxna)
- Skolkar
- Provocerar fram uppmärksamhet (på sig själv i syfte att dra uppmärksamheten från familjen)
- Verkar arg hela tiden
Känner ofta
- Rädsla
- Sorg
- Ilska
- Ensamhet
- Maktlöshet
- Besvikelse
- Skuld och skam
Man talar ibland om frusna känslor och känslorna jag nämnt ovan går ofta inte att särskilja, utan upplevs ofta som ett samelsurium av känslor. Många gånger får det här barnet/ungdomen diagnoser av olika slag (ADHD t ex). Ovanstående är normala reaktioner på onormala händelser och eftersom familjehemligheten ligger dold, blir barnet symtombärare och får således också diagnosen. Många går alltså runt med diagnoser som kanske är felaktiga men med symtom som härrör från ett familjesystem som skapar symtomen.
Barnen och ungdomarna från familjer med alkohol, våld eller psykisk ohälsa, går ofta runt med känslan av att vara annorlunda och att inte passa in någonstans.
Jag ska ta upp två ytterligare roller och beskriva mer om orsaker till varför man ofta mår så dåligt om man är barn till en alkoholist/drogberoende, till någon som utövar/utövat våld eller till någon som är psykiskt sjuk.
Kom i håg, du som läser vad jag skriver, att det finns alltid hjälp att få, det kan aldrig vara barns fel om en förälder dricker, drogar, slåss eller är psykiskt sjuk och att man som barn eller ungdom har rätt att må bra även om ens förälder inte gör det. Det finns alltid hopp, glöm inte det.
På återhörande
Syndabocken
Fortsättning roller i familjen - Clownen
- Skojig (har alltid ett skämt i reserv, skämtar i klassrummet, verkar aldrig kunna vara allvarlig)
- Får alla att skratta (avvärjer snabbt ev. känsliga samtalsämnen med ett skämt eller ett spex)
- Medlar vid konflikter (kan aktivt gå in vid bråk mellan föräldrar)
- Vill att alla ska må bra (vänder ut och in på sig)
- Gör allt för att få uppmärksamhet
- Blir inte tagen på allvar (även om man vill bli tagen på allvar, tros alltid vara glad)
Känner ofta
- Rädsla
- Sorg
- Ilska
- Ensamhet
- Maktlöshet
- Besvikelse
- Skuld och skam
Man talar ibland om frusna känslor och känslorna jag nämnt ovan går ofta inte att särskilja, utan upplevs ofta som ett samelsurium av känslor. Som jag berättat tidigare känner barnen ofta skuld och i de allra flesta fall kan barnet inte sätta fingret på vad det är man känner skuld över. Men en sak vet man; får ett barn inte förklarat vad som händer i familjen, tar barnet automatiskt på sig skulden för vad som sker. Det här hänger ihop med barnens utvecklingsfaser och är ett normalt beteende hos barn. Då drogberoende, våld och psykisk ohälsa är stora familjehemligheter, blir följden att ingen i familjen pratar om problemen - ingen förklarar för barnen vad som händer (ingen utanför familjen heller!). Bekymret blir stort eftersom barnet känner skuld för händelser den inte på något sätt är skyldigt till. Skulden skapar ofta känslor av skam, låg självkänsla, och dåligt självförtroende.
Nästa roll jag ska beskriva är barnet alla ser och hör...
På återhörande
Clownen
Familjehjälten
Den första rollen jag vill berätta om är familjehjälten eller den ansvarsfulla. Ofta det äldsta syskonet och inte helt förvånande - ofta en storasyster.
Familjehjälten:
- Duktig (t ex hjälper till hemma, fungerar väl i skolan)
- Förälder åt sin förälder (tröstar och sköter om)
- Ansvarsfull (tar hand om syskon och föräldrar)
- Planerar (tvättar, städar, lagar mat)
- Har inte tid att vara barn (allvarlig inställning till livet, tidigt fått ta ansvar, finns inte utrymme/tid/plats för lek)
- Glad (till det yttre)
- Självständig (ingen annan ordnar saker för barnet)
- Lojal (ställer upp och försvarar föräldrar)
Känner ofta:
- Rädsla
- Sorg
- Ilska
- Ensamhet
- Maktlöshet
- Besvikelse
- Skuld och skam
Man talar ibland om frusna känslor och känslorna jag nämnt ovan går ofta inte att särskilja, utan upplevs ofta som ett samelsurium av känslor. Rädsla hänger ihop med otryggheten i att barnet endast har sig själv att lita till. Jag kommer att återkomma till rädsla och vad den känslan kan ställa till det för oss då den inte kan uttryckas.
På återhörande
Familjehjälten
Regel nummer tre - fortsättning outtalade grundregler
Barnen i dessa familjer försöker på olika sätt att bota eller förändra sin förälder, men då detta inte är möjligt får barnen så småningom en egen roll och plats där man känner sig betydelsefull och/eller får uppmärksamhet. Omedvetet hjälper man familjen att hålla balansen och barnen betalar ett högt pris. Barnens psykiska försvar hjälper dem att utveckla strategier/försvar för att överleva vardagen med minsta möjliga smärta.
Jag ska i nästa inlägg beskriva fyra ”roller” som ofta blir tydliga hos barn och ungdomar som lever i familjer med alkohol-drogberoende/missbruk, psykisk ohälsa hos föräldrar eller där våld förekommer.
Jaha
I morgon ska vi först till banken och prata lån (jag vet, konstigt men sant - de har lördagsöppet!) till ett hus vi så gärna vill köpa. Dock krävs en stor renovering som går loss på över miljonen och när vi tittade i våra plånböcker saknades det en femma eller två ;) Vi ger det en sista chans, men löser det sig inte med banken får vi helt enkelt släppa drömhuset :(
Vi ska även under morgondagen ut och äta tillsammans med makens syskon samt respektive. Vi respektive brukar inte få vara med, men i morgon blir det så. Ska bli roligt :) Sonen ska vara barnvakt ... Har muntrat upp honom med att det ju är melodifestival ... Hoppas Norge vinner!
På återhörande, vänner
Tuppjuck nr 2!
Det där med att lägga golv kan ställa till det rejält! Särskilt när inte brädor, verktyg och underlaget gör som man vill ...
Dotterns rum har sedan länge varit i skriande behov av renovering. Sagt och gjort. Fredags förra vecka spenderade jag dagen med att spackla, slipa och måla samt tapetsera en fondvägg. Jag råkade visserligen vispa ned en kopp kaffe, skvätta färg på dörren och lägga rollern i sängen (!), men det gick överlag bra.
På söndagen var det så dags för maken att lägga golvet ... Och åh nejdå, jag skulle inte behöva hjälpa till och jovisst, jag kunde gå på gympan som vanligt! Det dröjde inte länge förrän det började slamra oroväckande uppifrån dotterns rum. Slamrandet varvades med muttranden och vissa ilskna utrop. Maken kom ned en stund, satte sig på altanen, svor långa haranger om skitgolv som inte går att lägga och dålig kvalité! Han gick upp igen och ropade att jag skulle komma och hjälpa honom (jag tittade på klockan och insåg att något gympapass inte var att tänka på). Som ni minns från tidigare är makens humör vid dessa tillfällen inte det bästa så jag tassade upp, beredd på det värsta ;) Vad får jag se? Jo, ett stort hål i golvet! Jag undrade lite försiktigt vad som hänt och fick en luddig förklaring om reglar som satt felplacerade ...
Kontentan av detta ; ska man slå en hammare i golvet måste man veta var reglarna finns, annars blir det hål i golvet ...
Golvet är lagt och dotterns rum är jättefint :)
På återhörande
Regel nummer två - fortsättning outtalade grundregler
LITA INTE PÅ NÅGON! Barnen lär sig tidigt att inte lita på någon. Det lilla barnet har en naturlig förmåga att lita på andra människor. Upprepade och motsatta erfarenheter leder till att barnet tappar den förmågan. Barnen blir vana vid att löften bryts och planerade saker ställs in. Kan man inte lita på de egna föräldrarna innebär det att man inte heller litar på någon annan vuxen. Barnen har också erfarenhet av att någon utanför familjen har vetat om vad som pågått men inte ingripit. Detta skapar också misstänksamhet mot andra. Ständig besvikelse bryter ned barnen och får förödande konsekvenser för deras tillit till andra människor. Bristen på tillit till andra människor leder till isolering och när förmågan till tillit är borta har också möjligheten att uppleva verklig närhet försvunnit.
Återkommer med regel nummer tre så småningom!
Jag tänkte tillåta mig
Alla familjer strävar efter balans. I en familj där en vuxen dricker för mycket alkohol blir den personen tongivande och alla i familjen anpassar sig efter den personen. Ett begrepp som används för att beskriva vad som sker är medberoende; eftersom det inte går att förändra eller bota föräldern, är barnen i familjen hänvisade till att anpassa sig och låter föräldern styra. Medberoende drabbar de personer som finns i en alkoholberoendes/missbrukares direkta närhet.
I familjen utkristalliseras tre outtalade grundregler och vad som sker är detta:
BERÄTTA INTE! Barn lär sig tidigt att inte tala med någon om vad som sker i familjen - beroendet är en stor familjehemlighet. Barnen ser och hör men ingen pratar om vad som händer, vilket skapar förvirring hos barnet. Barnet tvivlar på att det den ser eller hör inte stämmer och litar inte på sina egna känslor eller signaler. Detta leder ofta till att man inte heller har ord eller begrepp för att kunna berätta vad som pågår i familjen. Eftersom ingen i familjen förklarar för barnen vad som händer, lär sig barnen tidigt att detta är något man inte pratar om.
Jag återkommer senare med de resterande två reglerna. Jag vill samtidigt passa på och berätta att symtom och fenomen jag kommer att skriva om, även är applicerbara för de system där en vuxen utövar våld mot familjemedlemmar eller då en vuxen är psykiskt sjuk.
Tuppjuck!
På något märkligt sätt har jag begåvats med en make som har samma sätt att reagera då världen är emot honom! Det har hänt att borrmaskiner, utemöbler och andra inventarier farit kors och tvärs och man har fått ducka för ett och annat verktyg som inte gjort som maken tänkt!
Senast hände detta i morse; jag satt i godan ro och läste tidningen. Maken kom ned i köket och hällde upp sig en kopp kaffe, bredde sig tre mackor och skulle sätta sig vid bordet och inmundiga detta. Men hur det nu var, så slant han på något sätt med kaffekoppen så den slank ur handen, varpå en hel del kaffe spred sig ut över bordet innan han fick kontroll på koppen. Vad gör min älskade då? Jo, han sular med full kraft iväg alla tre mackorna mot kaklet över köksbänken - allt ackompanjerat av en väl vald svordom! En macka sätter sig på kaklet och trillar med en suck ned på bänken och lämnar fina smörfläckar efter sig (har man inte redan att göra, kan man alltid ordna lite!) I sådana här lägen vet man inte riktigt hur man ska bete sig ... skrattet satt naturligtvis farligt nära, men jag har varit nära makens tuppjuck förut och vet att det inte precis är läge att brista ut i gapflabb. Oftast är det bäst att inte göra någonting, men jag beslöt mig för att ratta ner under bordet för att torka upp det kaffe som sipprat ned mellan bordsskivorna ... och för att kunna skratta tyst för mig själv ;) Då jag tittade upp stod han och torkade bort det sista av smöret från kaklet ... Först vid lunch kunde vi skratta åt det hela!
Vi reagerar som sagt olika då saker och ting bär oss emot och ovanstående är ett sätt!
Må väl
Jaha,
Jag har haft härliga dagar tillsammans med min syster och två vänner till henne. I augusti 2008 gifte sig min syster och ingen av oss hann med att ordna någon möhippa innan "det var för sent"! Vi fick nu tummarna ur och ordnade en kul dag med olika aktiviteter som passade en tvåbarnsmamma i sina bästa år; avslappning, meditation, pilates, spikmatta och massage. Däremellan lite käk, bad, små uppdrag, iklädning av raffiga outfits och keramiktillverkning. Vi sov över i en stuga vi hyrt på Österlen och vi åt gott, skrattade och hade verkligen riktigt mysigt.
Väl hemma igen, var det dags för ett danspass på Friskis & Svettis, ett försök till tupplur innan handlingen, grill och sen arbete. Den här natten hade jag mycket lätt kunnat hoppa över; det blev lite si och så med sömnen under möhippan ;) Ralf och hans dotter kom över och käkade kvällsmat med oss. Har inte bestämt än om jag ska våga åka med Ralf på hans motorcykel. Det lockar, men samtidigt är det något som skrämmer så in i hoppsan med att sitta därbak och inte få styra själv ... troligtvis en himla tur eftersom jag inte kan köra ... men ändå ;) Alla säger att det är så härligt, så jag får väl ta mod till mig.
I kväll är det dags för vägning ... helgen var ju inte precis positiv vad gäller nyttig mat, så jag kan undra vad vågen säger i morgon ... Något säger mig att det gått ganska bra ändå - jaja, det ger sig!
Ha det gott vänner så hörs vi en annan gång!
