Tuppjuck!
Vi reagerar alla olika då saker och ting j-vlas med oss! Min pappa är en person som alltid har hämnats på olika sätt då något bråkat med honom. Han har aldrig hämnats på människor utan det är minsann saker som får veta att de lever! Om han välte ut en kopp kaffe till exempel och inte allt rann ut, då hällde han ut resten och utbrast hätskt; "ha, där fick du"! Eller som den gången då han råkade välta ut en hink med potatis och ilsket muttrade "jag, ska koka er, era jävlar" medan han gick och samlade ihop dem. Han kastade ravioli-deg omkring sig i köket en dag då vi kom hem från skolan ...
På något märkligt sätt har jag begåvats med en make som har samma sätt att reagera då världen är emot honom! Det har hänt att borrmaskiner, utemöbler och andra inventarier farit kors och tvärs och man har fått ducka för ett och annat verktyg som inte gjort som maken tänkt!
Senast hände detta i morse; jag satt i godan ro och läste tidningen. Maken kom ned i köket och hällde upp sig en kopp kaffe, bredde sig tre mackor och skulle sätta sig vid bordet och inmundiga detta. Men hur det nu var, så slant han på något sätt med kaffekoppen så den slank ur handen, varpå en hel del kaffe spred sig ut över bordet innan han fick kontroll på koppen. Vad gör min älskade då? Jo, han sular med full kraft iväg alla tre mackorna mot kaklet över köksbänken - allt ackompanjerat av en väl vald svordom! En macka sätter sig på kaklet och trillar med en suck ned på bänken och lämnar fina smörfläckar efter sig (har man inte redan att göra, kan man alltid ordna lite!) I sådana här lägen vet man inte riktigt hur man ska bete sig ... skrattet satt naturligtvis farligt nära, men jag har varit nära makens tuppjuck förut och vet att det inte precis är läge att brista ut i gapflabb. Oftast är det bäst att inte göra någonting, men jag beslöt mig för att ratta ner under bordet för att torka upp det kaffe som sipprat ned mellan bordsskivorna ... och för att kunna skratta tyst för mig själv ;) Då jag tittade upp stod han och torkade bort det sista av smöret från kaklet ... Först vid lunch kunde vi skratta åt det hela!
Vi reagerar som sagt olika då saker och ting bär oss emot och ovanstående är ett sätt!
Må väl
På något märkligt sätt har jag begåvats med en make som har samma sätt att reagera då världen är emot honom! Det har hänt att borrmaskiner, utemöbler och andra inventarier farit kors och tvärs och man har fått ducka för ett och annat verktyg som inte gjort som maken tänkt!
Senast hände detta i morse; jag satt i godan ro och läste tidningen. Maken kom ned i köket och hällde upp sig en kopp kaffe, bredde sig tre mackor och skulle sätta sig vid bordet och inmundiga detta. Men hur det nu var, så slant han på något sätt med kaffekoppen så den slank ur handen, varpå en hel del kaffe spred sig ut över bordet innan han fick kontroll på koppen. Vad gör min älskade då? Jo, han sular med full kraft iväg alla tre mackorna mot kaklet över köksbänken - allt ackompanjerat av en väl vald svordom! En macka sätter sig på kaklet och trillar med en suck ned på bänken och lämnar fina smörfläckar efter sig (har man inte redan att göra, kan man alltid ordna lite!) I sådana här lägen vet man inte riktigt hur man ska bete sig ... skrattet satt naturligtvis farligt nära, men jag har varit nära makens tuppjuck förut och vet att det inte precis är läge att brista ut i gapflabb. Oftast är det bäst att inte göra någonting, men jag beslöt mig för att ratta ner under bordet för att torka upp det kaffe som sipprat ned mellan bordsskivorna ... och för att kunna skratta tyst för mig själv ;) Då jag tittade upp stod han och torkade bort det sista av smöret från kaklet ... Först vid lunch kunde vi skratta åt det hela!
Vi reagerar som sagt olika då saker och ting bär oss emot och ovanstående är ett sätt!
Må väl
Kommentarer
Postat av: Heléna
Eftersom det är över lunch nu så kan jag skratta gott då! Hahahahhaha!! Jag kan föreställa mig hela scenen! Roligt faktiskt!
Postat av: Emma F
haha.... kära bror, kära bror!!! Han har sina stunder! HAHA!
Postat av: Hanna
Och jag som umgåtts med dig tillräckligt länge för att ha blivit skrattad åt av det välkända råa åsaskrattet förstår varför "maken" inte uppskattar skrattet just vid nämnda tillfälle... men visst, kul är det ju!!
Trackback
