tingerling

Som jag tidigare nämnt brukar barn och unga inta olika roller i familjen. Dels för att få bekräftelse och uppmärksamhet, men också för att dölja vad som sker och samtidigt överleva i ett, många gånger, kaotiskt hem. Dessutom behöver barn (förutom kärlek, omvårdnad och respekt) klara rutiner, förutsägbarhet och struktur för att känna trygghet. I ett hem med en förälder/annan vuxen som dricker, slåss eller är psykiskt sjuk finns inga klara rutiner, struktur eller förutsägbarhet med den kontinuitet barn behöver för en trygg och god uppväxt.

Den första rollen jag vill berätta om är familjehjälten eller den ansvarsfulla. Ofta det äldsta syskonet och inte helt förvånande - ofta en storasyster.

Familjehjälten:     
- Duktig (t ex hjälper till hemma, fungerar väl i skolan)

- Förälder åt sin förälder (tröstar och sköter om)

- Ansvarsfull (tar hand om syskon och föräldrar)

- Planerar (tvättar, städar, lagar mat)

- Har inte tid att vara barn (allvarlig inställning till livet, tidigt fått ta ansvar, finns inte utrymme/tid/plats för lek)

- Glad (till det yttre)

- Självständig (ingen annan ordnar saker för barnet)

- Lojal (ställer upp och försvarar föräldrar)

Känner ofta:

- Rädsla

- Sorg

- Ilska

- Ensamhet

- Maktlöshet

- Besvikelse

- Skuld och skam

Man talar ibland om frusna känslor och känslorna jag nämnt ovan går ofta inte att särskilja, utan upplevs ofta som ett samelsurium av känslor. Rädsla hänger ihop med otryggheten i att barnet endast har sig själv att lita till. Jag kommer att återkomma till rädsla och vad den känslan kan ställa till det för oss då den inte kan uttryckas.

På återhörande


Familjehjälten