tingerling

Vi är framme vid en roll barn/ungdomar kan ta och som sällan passerar obemärkt. Den här rollen verkar syfta mer till att ta fokus från familjen genom att barnet drar all uppmärksamhet till sig via sitt sätt att agera.  Fördelen är förstås att barnet får mycket uppmärksamhet, men uppmärksamheten är väldigt sällan av det positiva slaget; man får skäll för saker man gjort, sagt eller ställt till med.

Syndabocken eller den bråkiga:

- Trotsig

- Utagerande (sparkar och slåss, impulsstyrd)

- Destruktivt beteende (börjar röka tidigt, "förstör för sig själv", snattar)

- Bråkig (okoncentrerad, verkar inte kunna sitta stilla, "far runt", verbalt "otrevlig")

- Fientlig (avvisar vuxna)

- Skolkar

- Provocerar fram uppmärksamhet (på sig själv i syfte att dra uppmärksamheten från familjen)

- Verkar arg hela tiden

Känner ofta

- Rädsla

- Sorg

- Ilska

- Ensamhet

- Maktlöshet

- Besvikelse

- Skuld och skam

Man talar ibland om frusna känslor och känslorna jag nämnt ovan går ofta inte att särskilja, utan upplevs ofta som ett samelsurium av känslor.  Många gånger får det här barnet/ungdomen diagnoser av olika slag (ADHD t ex). Ovanstående är normala reaktioner på onormala händelser och eftersom familjehemligheten ligger dold, blir barnet symtombärare och får således också diagnosen. Många går alltså runt med diagnoser som kanske är felaktiga men med symtom som härrör från ett familjesystem som skapar symtomen.

Barnen och ungdomarna från familjer med alkohol, våld eller psykisk ohälsa, går ofta runt med känslan av att vara annorlunda och att inte passa in någonstans.

Jag ska ta upp två ytterligare roller och beskriva mer om orsaker till varför man ofta mår så dåligt om man är barn till en alkoholist/drogberoende, till någon som utövar/utövat våld eller till någon som är psykiskt sjuk.
Kom i håg, du som läser vad jag skriver, att det finns alltid hjälp att få, det kan aldrig vara barns fel om en förälder dricker, drogar, slåss eller är psykiskt sjuk och att man som barn eller ungdom har rätt att må bra även om ens förälder inte gör det. Det finns alltid hopp, glöm inte det.

På återhörande


Syndabocken