tingerling

... dra igång den här bloggen igen? Hittade lite gamla blogginlägg som är skrivna för längesen och kom på att det är ju ganska roligt att skriva. Så - titt som tätt kommer här små tankar ur livet, funderingar på tillvaron och övrigt mellan himmel och jord.

Kram på er

Vissa saker tror man sig bara vara säker på, eller veta säkert - tills någon brutalt avslöjar sanningen!
Som till exempel när jag, min pappa och hans fru fjällvandrade för ett antal år sedan. Efter att ha installerat oss på fjällstationen, tänkte vi gå ut och "känna lite" på fjället! Vi började trava uppåt och jag måste säga att jag blev riktigt besviken på fjällbjörken - riktigt mesiga! Vi stegade på en bit till och rätt vad det är säger pappas fru; "Nu är vi uppe på kalfjället"! Jag drog efter häpet och lyckligt efter andan och utbrast; "Shit, vilken tur - att det ligger just här!" Pappa och hans fru tittade lite förvirrat på mig och sa att "ja, så fort man kommit över trädgränsen säger man kalfjäll". I hela mitt liv har jag trott att "Kalfjället" är ett specifikt fjäll som ligger på ett ställe! De höll på att skratta i hjäl sig! Men visst har man väl hört SMHI säga "det blåser kraftigt på kalfjället"? Var då om jag frå fråga!!!??? Då måste man ju specificera sig!!!

Jag har också trott att det heter "slå upp sina korkpluggar" när det egentligen ska vara korpgluggar! Jag har också länge trott att man köper ett "isotop-täcke" och inte ett istopps-täcke! Jag tänkte att det hade något speciellt värmesystem i sig ...

Som sagt - iband tror man sig veta en massa ;)

Eftersom det faktiskt är ganska kallt ute nu och jag fortfarande tågar runt i mina älskade gympadojjor, gjorde jag en liten skoinventering i garderoben. Man har helt överraskande ganska många par skor som står där, men som aldrig används ;) Jag hittade ett par schyssta kängor i skinn som har varit Simons. Han fick dem när han gick i sjätte klass (!) men de har aldrig använts. De är riktigt snygga; brunt skinn, snörning, stålhätta och ordentlig sula. Jag provade dem och jodå, med en innersula kan de funka! Jag gick runt lite i hallen och noterade att de var liksom klistriga under - det kändes ungefär som om vi hade utspilld coca-cola på golvet! Nåja, tänkte jag, jag testar dem under handlingen på COOP, tog ett extra varv på uppfarten - i syfte att samla på dem lite grus och damm undertill i ett försök att få bort den klistriga känslan. Jag gjorde mina inköp i affären, skorna kändes fortfarande lika märkliga och på väg ut trampar jag på något och snubblar till. Jag skrapar bort det jag trampat på och upptäcker i nästa kliv framåt, att det är häl-sulan på ena skon jag snubblat på och sparkat undan! Jag låtsades som om jag inte märkte vad det var - trots att det gick ganska mycket folk bakom mig ;) Jag kände mig riktigt fånig när jag låghalt fortsatte min väg mot utgången, generat medveten om att det gick människor bakom mig som såg att jag inte hade någon sula kvar! Återigen har jag glatt en okänt antal människor i julstressen :)

intressant diskussion med sonen om eutanasi. Anledningen var ett reportage på radion som handlade om en totalförlamad kvinna som inte vill leva längre och som vill ha hjälp med att ända sitt liv. Läkarna är beredda att hjälpa henne att stänga av respiratorn, men socialstyrelsen är tveksam till att tillmötesgå kvinnans önskan.

Det är verkligen svåra, både etiska och moraliska, frågor att ta ställning till. Min egen inställning är att varje människa måste få ha rätt att bestämma över sitt liv och sin död. Men mitt resonemang faller när jag samtidigt tycker det måste få finnas rätt till fri abort ... vilket innebär att jag kan besluta över en annan människas liv, som inte själv har möjlighet att avgöra om den ska leva eller dö ... det kanske behöver vara två separata diskussioner ...?

I vilket fall som helst så var jag och sonen ganska överens om att en vuxen människa måste få ha rätt att bestämma om man ska leva eller dö. Och om man inte själv kan avsluta sitt liv, måste man också få hjälp med det. Sonen uttryckte det med följande liknelse: Det är ju som att lägga en sköldpadda på rygg och låta den vänta ...

på lite gamla inlägg jag skrivit och bl a de som tog upp mina små bravader på Kreta. Jag kan faktiskt berätta om ytterligare en som utspelade sig samma eftermiddag som vi kommit till Kreta.

Då vi landat med planet, blev vi fösta till en buss som skulle ta oss och alla andra till våra olika hotellställen på ön. Guiden som talade till oss i bussen var dansk... Således begrep vare sig jag eller syrran den information som klöktes ur dansken under den drygt timmeslånga resan det tog för oss att hamna på rätt hotell. För övrigt tycker jag att man ska hålla information på språk som alla människor kan förstå ... inte bara för ett begränsat antal ;)

När vi kommit fram, klivit in på de minimala rummen med de ännu mer minimala duschutrymmena (älskade maken hade fått gå in och backa ut ur duschen), packat upp lite och spanat lite på omgivningen, tog vi oss till stranden. Det var en fantastisk dag, solen sken, det var 35 grader varmt och vi förundrade oss över alla människor som kunde låta bli att kasta sig i det blå havet med sina vågor. Jag och syrran vadade alltså tämligen obekymrat ut i vattnet med sonen nio år, dottern sex år och syterdottern på snart två år ... Visst, vi registrerade att vattnet var ymnigt och lite bråkigare än vi var vana vid hemifrån. Systerdottern slet med sin uppblåsta vattenkrokodil, sonen försökte komma upp på sin medhavda luftmadrass och jag hade fullt sjå med att hålla dottern över ytan. Vi insåg ganska snart att det höll på att gå åt pipan och att bara försöka ta sig i land utgjorde en fruktansvärd kraftansträngning! Men vi lyckades (formligen) kasta upp barnen i säkerhet på land och i ett sista desperat försök att inte sugas ut av vågorna igen, borrade jag ner ena foten i sanden för att få bättre grepp. Vad händer då? Jo, jag snittar upp ena tån så blo´n sprutar! Men praktisk som man är (hehe) så hade jag med mig kirurgtejp och efter fiskande och metande efter småsten och grus som fastnat i såret, kunde jag få ihop såret till ett snyggt streck ;) Resten av Kretavistelsen tillbringade vi vid en minimal pool hotellet hade tillgång till :)

Här tycker jag man definitivt ska påtala vikten av att alla människor får information de begriper; vi hade alltså missat en väsentlig del av danskens informationsklökningar - röd flagg betyder att man inte ska bada...

Det kunde faktiskt ha slutat värre än en uppsnittad tå; en vecka före vår ankomst hade ett tyskt par struntat i den röda flaggan, gett sig ut i vattnet och drunknat. Men de kanske hade en dansk guide de också ...

Det funderade jag också på då jag såg aftonbladets varningar över farliga djur att se upp med i sommar. Här gäller det att vara beredd på befolkningens frågor tänkte jag och satte igång med att leta på nätet efter bilder på en tambi. Jag var lite förbryllad över att jag aldrig någonsin hört talas om djuret, men, men ... den verkade farlig - med hullingar och allt ...
Det fanns inga bilder över detta märkliga djur så jag gick tillbaka till aftonbladets sida med varningarna, för att läsa lite mer noggrant. En liten bit ner på sidan fanns också en bild av monstret; en bild av ett bi ...... ett tam-bi ... ett tambi ... en tambi ...

Puss på er =)