tingerling

"Mindfulness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindfulnessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta".

... Sägs det ...

Nu är det förstås så att man inte ska förväxla yoga med mindfullness men en del av yogan, förstår jag, handlar om att få en balans mellan kropp och själ via övningar, andning och genom detta kunna fokusera sinnet och öppna kroppen. Att lära sig vara i nuet, kanske?

Jag har en hel del gånger försökt mig på detta med mindfullness. Jag skaffade mig en CD med instruktioner om hur man som nybörjare skulle inleda sitt nya liv med medveten sinnesnärvaro och ett liv i nuet. Det hela inleddes med att man skulle koncentrera sig på att långsamt räkna från tio och ner till noll. Piece of cake tänkte jag, lyssnade på den lugna, guidande rösten och försökte frammana siffran tio - bliii siffran tio och inte tänka på något annat ... Vid sju var jag mentalt i tvättstugan och funderade samtidigt på vad kvällsmaten skulle bestå av ;) Jag försökte ett par gånger, men lyckades liksom inte finna den lugna kärna som alla sägs ha ... i alla fall om man ska tro all litteratur och alla lovord om hur helande det är att leva i nuet. Som om någon kan det!!! Som ni kanske anar blir jag provocerad av tanken att jag, genom mindfullness, inte kan bli denna lugna, sinnesnärvarande människa levandes i nuet ;)

Min teori är att vi lever och agerar på erfarenheter och mönster från det förflutna och dessa formar hur vi lever i nuet, eftersom det förflutna formar vårt sätt att agera och tänka framåt. Är vi inte medvetna om att det förflutna styr och präglar vårt sätt att leva, då fortsätter vi att agera och bete oss som vi lärt. Jag tror att man kan hitta sitt sätt att leva i nuet - finna sinnesnärvaro som gör att man för en stund kan släppa på det som har präglat oss. Dock, i korta stunder ...

I vilket fall som helst skulle jag och en en vän testa yoga - det hade jag ju hört skulle vara så bra för kroppen och sinnet (jag har inte gett upp tanken på att kunna vara stilla och lugn i nuet ;)) Alltså anslöt vi oss i går till en ganska stor skara människor som hade placerat sina kroppar på blå mattor, det var lugnt i hallen och val-musik (inte riksdagsval utan fisken val) flöt ut ur högtalarna. Vi började långsamt andas in och ut på bestämda ställen, hitta maglåset, sitta raka i ryggar och böja våra kroppsdelar i olika former. Jag kanske försöker och vill för mycket, men jag blev oerhört stressad av att det inte hände något ... Det enda som hände var att jag blev vansinnigt full i skratt när vi skulle göra en övning som innebar att vi, liggandes på rygg, skulle vika ihop oss på mitten, hålla benen raka över huvudet och lyfta rumpan från golvet och hålla balansen så ... ingen som kan se det framför sig??! Nej, jag lyckades inte riktigt bra heller ;) Och då jag hörde min vän muttra "nämen, herregud" och se henne häva upp rumpan från golvet i stil med det instruktören förklarat, då sprack det =) Underbara, fina vän. När vi så hade gjort lugna yoga-övningar i 40 minuter var det dags för tjugo minuters avslappning! Tjugo minuters avslappning!?!

Jag upplevde samma stress då jag för några månader sedan var på ansiktsbehandling och under flera tillfällen skulle sitta och "slappna av" medan krämer och sörjor skulle påverka min hy på ett positivt sätt ;) ... allt under ackompanjemang av val-musik ... Jag har tänkt att jag nog är en stressad person eftersom jag har svårt att bara sitta och läsa eller inte göra något ...

Det kanske är ett problem att jag inte kan ligga eller sitta lugn och slappna av men i så fall är problemet mitt ... eller alla andras som säger att alla människor kan ... ;) I vilket fall som helst har jag hitta mitt sätt att vara fullkomligt närvarande i nuet och det är när jag tränar. Endast då kan jag släppa alla tankar och bara göra, endast då har jag ro att bara vara i kroppen. Sån är jag och många gånger tror jag vi tänker att alla människor är stöpta på samma sätt och därför har samma sätt att hitta ett liv i balans. Men man måste inte kunna meditera eller tycka att mindfulness har öppnat nya dörrar till ett inre lugn - det är inte det enda och rätta sättet. Bekymret är kanske att vi inte ägnar oss tid att hitta sätten som gör att vi hittar balans, hittar sätt att finna mening i våra liv? Eller så ägnar vi tid, ork och kraft åt att försöka med något som inte passar oss?

Så, jag ska aldrig mer utsätta mig för stressen att gång på gång upptäcka att jag är eländig på mindfulness och yoga =) Nästa sätt får bli thai-boxning ...