Tja, varför inte....

... dra igång den här bloggen igen? Hittade lite gamla blogginlägg som är skrivna för längesen och kom på att det är ju ganska roligt att skriva. Så - titt som tätt kommer här små tankar ur livet, funderingar på tillvaron och övrigt mellan himmel och jord.
Kram på er

Att leva i villfarelse utan att veta om det!

Vissa saker tror man sig bara vara säker på, eller veta säkert - tills någon brutalt avslöjar sanningen!
Som till exempel när jag, min pappa och hans fru fjällvandrade för ett antal år sedan. Efter att ha installerat oss på fjällstationen, tänkte vi gå ut och "känna lite" på fjället! Vi började trava uppåt och jag måste säga att jag blev riktigt besviken på fjällbjörken - riktigt mesiga! Vi stegade på en bit till och rätt vad det är säger pappas fru; "Nu är vi uppe på kalfjället"! Jag drog efter häpet och lyckligt efter andan och utbrast; "Shit, vilken tur - att det ligger just här!" Pappa och hans fru tittade lite förvirrat på mig och sa att "ja, så fort man kommit över trädgränsen säger man kalfjäll". I hela mitt liv har jag trott att "Kalfjället" är ett specifikt fjäll som ligger på ett ställe! De höll på att skratta i hjäl sig! Men visst har man väl hört SMHI säga "det blåser kraftigt på kalfjället"? Var då om jag frå fråga!!!??? Då måste man ju specificera sig!!!

Jag har också trott att det heter "slå upp sina korkpluggar" när det egentligen ska vara korpgluggar! Jag har också länge trott att man köper ett "isotop-täcke" och inte ett istopps-täcke! Jag tänkte att det hade något speciellt värmesystem i sig ...

Som sagt - iband tror man sig veta en massa ;)

Sul-lös...

Eftersom det faktiskt är ganska kallt ute nu och jag fortfarande tågar runt i mina älskade gympadojjor, gjorde jag en liten skoinventering i garderoben. Man har helt överraskande ganska många par skor som står där, men som aldrig används ;) Jag hittade ett par schyssta kängor i skinn som har varit Simons. Han fick dem när han gick i sjätte klass (!) men de har aldrig använts. De är riktigt snygga; brunt skinn, snörning, stålhätta och ordentlig sula. Jag provade dem och jodå, med en innersula kan de funka! Jag gick runt lite i hallen och noterade att de var liksom klistriga under - det kändes ungefär som om vi hade utspilld coca-cola på golvet! Nåja, tänkte jag, jag testar dem under handlingen på COOP, tog ett extra varv på uppfarten - i syfte att samla på dem lite grus och damm undertill i ett försök att få bort den klistriga känslan. Jag gjorde mina inköp i affären, skorna kändes fortfarande lika märkliga och på väg ut trampar jag på något och snubblar till. Jag skrapar bort det jag trampat på och upptäcker i nästa kliv framåt, att det är häl-sulan på ena skon jag snubblat på och sparkat undan! Jag låtsades som om jag inte märkte vad det var - trots att det gick ganska mycket folk bakom mig ;) Jag kände mig riktigt fånig när jag låghalt fortsatte min väg mot utgången, generat medveten om att det gick människor bakom mig som såg att jag inte hade någon sula kvar! Återigen har jag glatt en okänt antal människor i julstressen :)

Hamnade i en

intressant diskussion med sonen om eutanasi. Anledningen var ett reportage på radion som handlade om en totalförlamad kvinna som inte vill leva längre och som vill ha hjälp med att ända sitt liv. Läkarna är beredda att hjälpa henne att stänga av respiratorn, men socialstyrelsen är tveksam till att tillmötesgå kvinnans önskan.

Det är verkligen svåra, både etiska och moraliska, frågor att ta ställning till. Min egen inställning är att varje människa måste få ha rätt att bestämma över sitt liv och sin död. Men mitt resonemang faller när jag samtidigt tycker det måste få finnas rätt till fri abort ... vilket innebär att jag kan besluta över en annan människas liv, som inte själv har möjlighet att avgöra om den ska leva eller dö ... det kanske behöver vara två separata diskussioner ...?

I vilket fall som helst så var jag och sonen ganska överens om att en vuxen människa måste få ha rätt att bestämma om man ska leva eller dö. Och om man inte själv kan avsluta sitt liv, måste man också få hjälp med det. Sonen uttryckte det med följande liknelse: Det är ju som att lägga en sköldpadda på rygg och låta den vänta ...

Satt och tittade tillbaka

på lite gamla inlägg jag skrivit och bl a de som tog upp mina små bravader på Kreta. Jag kan faktiskt berätta om ytterligare en som utspelade sig samma eftermiddag som vi kommit till Kreta.

Då vi landat med planet, blev vi fösta till en buss som skulle ta oss och alla andra till våra olika hotellställen på ön. Guiden som talade till oss i bussen var dansk... Således begrep vare sig jag eller syrran den information som klöktes ur dansken under den drygt timmeslånga resan det tog för oss att hamna på rätt hotell. För övrigt tycker jag att man ska hålla information på språk som alla människor kan förstå ... inte bara för ett begränsat antal ;)

När vi kommit fram, klivit in på de minimala rummen med de ännu mer minimala duschutrymmena (älskade maken hade fått gå in och backa ut ur duschen), packat upp lite och spanat lite på omgivningen, tog vi oss till stranden. Det var en fantastisk dag, solen sken, det var 35 grader varmt och vi förundrade oss över alla människor som kunde låta bli att kasta sig i det blå havet med sina vågor. Jag och syrran vadade alltså tämligen obekymrat ut i vattnet med sonen nio år, dottern sex år och syterdottern på snart två år ... Visst, vi registrerade att vattnet var ymnigt och lite bråkigare än vi var vana vid hemifrån. Systerdottern slet med sin uppblåsta vattenkrokodil, sonen försökte komma upp på sin medhavda luftmadrass och jag hade fullt sjå med att hålla dottern över ytan. Vi insåg ganska snart att det höll på att gå åt pipan och att bara försöka ta sig i land utgjorde en fruktansvärd kraftansträngning! Men vi lyckades (formligen) kasta upp barnen i säkerhet på land och i ett sista desperat försök att inte sugas ut av vågorna igen, borrade jag ner ena foten i sanden för att få bättre grepp. Vad händer då? Jo, jag snittar upp ena tån så blo´n sprutar! Men praktisk som man är (hehe) så hade jag med mig kirurgtejp och efter fiskande och metande efter småsten och grus som fastnat i såret, kunde jag få ihop såret till ett snyggt streck ;) Resten av Kretavistelsen tillbringade vi vid en minimal pool hotellet hade tillgång till :)

Här tycker jag man definitivt ska påtala vikten av att alla människor får information de begriper; vi hade alltså missat en väsentlig del av danskens informationsklökningar - röd flagg betyder att man inte ska bada...

Det kunde faktiskt ha slutat värre än en uppsnittad tå; en vecka före vår ankomst hade ett tyskt par struntat i den röda flaggan, gett sig ut i vattnet och drunknat. Men de kanske hade en dansk guide de också ...

Hur ser en tambi ut?

Det funderade jag också på då jag såg aftonbladets varningar över farliga djur att se upp med i sommar. Här gäller det att vara beredd på befolkningens frågor tänkte jag och satte igång med att leta på nätet efter bilder på en tambi. Jag var lite förbryllad över att jag aldrig någonsin hört talas om djuret, men, men ... den verkade farlig - med hullingar och allt ...
Det fanns inga bilder över detta märkliga djur så jag gick tillbaka till aftonbladets sida med varningarna, för att läsa lite mer noggrant. En liten bit ner på sidan fanns också en bild av monstret; en bild av ett bi ...... ett tam-bi ... ett tambi ... en tambi ...

Puss på er =)

Kluriga prylar

Häromdagen åkte jag och maken till en liten ort utanför Falkenberg där det finns en stooooor affär med massor med folk i ... I nämnda ort finns även en butik för den vuxna delen av befolkningen, med prylar att använda om den egna fantasin i sovrummet tryter ;)

Vi bestämde oss för att gå in och undersöka vad marknaden har att erbjuda och jösses! Jag kan bara konstatera att man får vara utrustad med en ganska god fantasi för att förstå vad grejerna ska användas till! Vissa attiraljer hade självklara ändamål medan andra verkade vara skapta för avancerad rymdteknologi.
Vi gick alltså runt, kände och klämde på grejerna - en grej snurrade runt samtidigt som den roterade kring sin egen axel, en annan liten pryl levde sitt eget liv genom att vibrera så häftigt att den var svår att fånga in :)

Jag fick syn på ytterligare en monter med stilrena och designade prylar; ett svart "handtag", två stoooora svarta klot, ett lite mindre svart klot, en lång svart stav med en äggformad detalj längst ut och en ovalt formad historia med en sladd fäst i ena änden. Jag kunde förstå vad alla prylar skulle användas till utom de tre svarta kloten ... Här hade även min fantasi svårt att begripa användningsområdet. Det fanns naturligtvis vissa självklara och tänkbara ställen där kloten skulle kunna plegas in, men det gav rysningar åt det skräckblandade hållet mer än åt det njutningsfulla ...
Jag tänkte att det kanske ligger någon liten lapp med en förklaring på, längre in i montern. Jag lutar mig därför över montern och får se vad de tre kloten ska användas till ... Med lättnad insåg jag att de inte var tänkta att användas till något annat än prydnad samtidigt som jag skämdes en smula ...



... jag hade ju hittat användningsområden, fast åt det mer morbida hållet ... Men det kanske enbart tyder på en god fantasi och en innovationsförmåga utöver det vanliga ... som faktiskt skulle kunna utnyttjas ... inom rymdteknologin ;)

Kram på er

Syntax error?

Som vissa av er vet, råkade jag i somras radera all vår musik från A-K ... Naturligtvis berodde inte detta på mig, utan på en rad olyckliga och konstiga omständigheter i kombination med att jag svarade på datorns frågor om raderingar i alltför snabb takt :p

Häromdagen hände det dock igen ... Jag skulle hjälpa dottern att lägga in musik i hennes mobil. Vi gjorde detta och av någon anledning skulle jag föregå med gott exempel (!) och göra en säker borttagning av maskinvara. Jag fick frågan av datorn "vill du ta bort xxxxxxxx"? Ja, tack svarade jag och drog ur kabeln från mobilen och datorn. Vi har all vår musik i datorn och till den, en squezzebox för att kunna lyssna på musiken. Jag skulle fortsätta lyssna på musik och tog därför squeezboxens handkontroll och klickade mig in på den musik jag ville lyssna på. "tomt" stog det ... Jag tog en annan låt; "ingenting" fick jag i displayen ... Paniken steg ... Jag gick iväg till datorn för att se vad som orsakade tomrummen och om ett hjärta kan sätta sig i halsgropen så var det precis vad mitt hjärta gjorde! Hela E: med allt sitt innehåll var borta!!! All musik, alla dokument allt, allt, allt!!!
Lamslagen satt jag och stirrade på den inte längre existerande E: och funderade på hur jag skulle förklara detta för maken ... Som tur är så har vi en nära vän som är väldigt kompetent när det kommer till datorer och honom ringde jag till! Han kunde lätt lösa hela krisen genom att berätta att om man drar ur kabeln till den lilla lådan (som ligger ovanpå datorn) som heter E: och pluggar in den igen, så har man löst det hela ... Och så enkelt var det :) Jag hade (återigen) svarat på frågor datorn ställde (i detta fallet kring borttagningen av maskinvaran) och som jag inte hade läst ordentligt! Jag hade tagit bort E: istället för dotterns mobil!
Hädanefter kommer jag inte att svara på en enda fråga datorn ställer, utan gå därifrån och lämna över allt till någon annan ;)

Yoga-session

"Mindfulness handlar om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindfulnessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta".

... Sägs det ...

Nu är det förstås så att man inte ska förväxla yoga med mindfullness men en del av yogan, förstår jag, handlar om att få en balans mellan kropp och själ via övningar, andning och genom detta kunna fokusera sinnet och öppna kroppen. Att lära sig vara i nuet, kanske?

Jag har en hel del gånger försökt mig på detta med mindfullness. Jag skaffade mig en CD med instruktioner om hur man som nybörjare skulle inleda sitt nya liv med medveten sinnesnärvaro och ett liv i nuet. Det hela inleddes med att man skulle koncentrera sig på att långsamt räkna från tio och ner till noll. Piece of cake tänkte jag, lyssnade på den lugna, guidande rösten och försökte frammana siffran tio - bliii siffran tio och inte tänka på något annat ... Vid sju var jag mentalt i tvättstugan och funderade samtidigt på vad kvällsmaten skulle bestå av ;) Jag försökte ett par gånger, men lyckades liksom inte finna den lugna kärna som alla sägs ha ... i alla fall om man ska tro all litteratur och alla lovord om hur helande det är att leva i nuet. Som om någon kan det!!! Som ni kanske anar blir jag provocerad av tanken att jag, genom mindfullness, inte kan bli denna lugna, sinnesnärvarande människa levandes i nuet ;)

Min teori är att vi lever och agerar på erfarenheter och mönster från det förflutna och dessa formar hur vi lever i nuet, eftersom det förflutna formar vårt sätt att agera och tänka framåt. Är vi inte medvetna om att det förflutna styr och präglar vårt sätt att leva, då fortsätter vi att agera och bete oss som vi lärt. Jag tror att man kan hitta sitt sätt att leva i nuet - finna sinnesnärvaro som gör att man för en stund kan släppa på det som har präglat oss. Dock, i korta stunder ...

I vilket fall som helst skulle jag och en en vän testa yoga - det hade jag ju hört skulle vara så bra för kroppen och sinnet (jag har inte gett upp tanken på att kunna vara stilla och lugn i nuet ;)) Alltså anslöt vi oss i går till en ganska stor skara människor som hade placerat sina kroppar på blå mattor, det var lugnt i hallen och val-musik (inte riksdagsval utan fisken val) flöt ut ur högtalarna. Vi började långsamt andas in och ut på bestämda ställen, hitta maglåset, sitta raka i ryggar och böja våra kroppsdelar i olika former. Jag kanske försöker och vill för mycket, men jag blev oerhört stressad av att det inte hände något ... Det enda som hände var att jag blev vansinnigt full i skratt när vi skulle göra en övning som innebar att vi, liggandes på rygg, skulle vika ihop oss på mitten, hålla benen raka över huvudet och lyfta rumpan från golvet och hålla balansen så ... ingen som kan se det framför sig??! Nej, jag lyckades inte riktigt bra heller ;) Och då jag hörde min vän muttra "nämen, herregud" och se henne häva upp rumpan från golvet i stil med det instruktören förklarat, då sprack det =) Underbara, fina vän. När vi så hade gjort lugna yoga-övningar i 40 minuter var det dags för tjugo minuters avslappning! Tjugo minuters avslappning!?!

Jag upplevde samma stress då jag för några månader sedan var på ansiktsbehandling och under flera tillfällen skulle sitta och "slappna av" medan krämer och sörjor skulle påverka min hy på ett positivt sätt ;) ... allt under ackompanjemang av val-musik ... Jag har tänkt att jag nog är en stressad person eftersom jag har svårt att bara sitta och läsa eller inte göra något ...

Det kanske är ett problem att jag inte kan ligga eller sitta lugn och slappna av men i så fall är problemet mitt ... eller alla andras som säger att alla människor kan ... ;) I vilket fall som helst har jag hitta mitt sätt att vara fullkomligt närvarande i nuet och det är när jag tränar. Endast då kan jag släppa alla tankar och bara göra, endast då har jag ro att bara vara i kroppen. Sån är jag och många gånger tror jag vi tänker att alla människor är stöpta på samma sätt och därför har samma sätt att hitta ett liv i balans. Men man måste inte kunna meditera eller tycka att mindfulness har öppnat nya dörrar till ett inre lugn - det är inte det enda och rätta sättet. Bekymret är kanske att vi inte ägnar oss tid att hitta sätten som gör att vi hittar balans, hittar sätt att finna mening i våra liv? Eller så ägnar vi tid, ork och kraft åt att försöka med något som inte passar oss?

Så, jag ska aldrig mer utsätta mig för stressen att gång på gång upptäcka att jag är eländig på mindfulness och yoga =) Nästa sätt får bli thai-boxning ...

Ett tag ...

mellan blogginläggen hinner det gå! Och en del har hunnit hända sedan förra gången jag skrev.

Jag har skaffat mig en motorcykel som är den sötaste man kan ha :) Vi kommer bra överens även om hon försökte (och för ögonblicket lyckades ) ta kommandot inledningsvis ;) Det resulterade i en präktig lårkaka men nu, så här sju veckor senare, kan jag nästan använda benet som vanligt. Nu återstår bara att kunna ligga och sova på högersidan ...



Jag har tagit tre körlektioner och kör så ofta jag kan på motorbanan. Jag har också kört en gång med handledaren och med tanke på att jag aldrig tidigare kört en tvåhjuling med motor, tycker jag det går väldigt bra. Senaste lektionen skulle jag visa att jag kan göra effektiva inbromsningar från 90 km/h till stillastående på så kort sträcka som möjligt ... Jag lyckades även som jag var så skitnervös att alla manövreringar före den övningen, gick åt pipsvängen ;) Jag kommer dock aldrig att bromsa så hårt igen utan står där en älg-jävel i vägen när jag kommer, får den skylla sig själv - jag duckar och kör under =)



Vi har också varit på resa till Brno och Moto Gp. Det var en härlig resa där jag och maken firade vår tionde bröllopsdag =) Han är den bästa mannen och med honom ska jag leva resten av mitt liv :) Jag hade otroligt kul hela resan och det var härliga människor att umgås med under veckan vi var iväg.

Nu ska jag iväg till jobbet och arbeta en liten skvätt. Jag återkommer!

Koko i huvudet?

För ett tag sedan arbetade jag ett nattpass. Jag börjar 22.00 och går av 07.30. Av förklarliga skäl är jag ganska trött efter natten så när jag väl kommer hem vid 08-tiden, har jag intagit robotläge. 
När jag, väl hemkommen, går upp för trappan skärps ändå mina sinnen en liten grad - jag hör vackert fågelkvitter någonstans ifrån! ....... Alldeles för nära ....... Jag stannar och lyssnar lite extra och jodå, det kvittrar så vackert. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan går in i badrummet och där, på handfatet sitter en liten pippifågel och stirrar på mig! Jag vet inte vad jag ska göra, eller om jag ens ser rätt, så jag stänger toadörren och går raka vägen till sängen och lägger mig! Jag somnar snabbt och när jag vaknar dröjer det en lång stund innan jag kommer att tänka på mitt märkliga möte på morgonen. Jag är tvungen att fråga maken om jag har sett rätt eller om jag faktiskt har sett i syne. Han berättar då att han hade hjälpt en liten vilsekommen sparv, från badrummet och ut i det fria :)

Märkliga möten man är med om i livet ;)

MC :)

Som en del av er vet, har jag inhandlat en mc och tänker att jag ska ta körkort. Jag har sån tur att jag kan köra min lilla pärla på ett inhängnat område och har alltså möjlighet att lära mig så mycket, att jag kanske kan hålla körskolekostnaderna nere :) ... Kanske ...
Häromdagen tyckte jag att jag hade fått så god kläm på körningen att jag ville lära mig få rutin på att blinka höger och vänster. För er oinvigda (!) kan jag berätta att man tar vänsterhandens tumme till hjälp och puttar en liten pryl till höger alternativt vänster, beroende på det håll man ska. När man har svängt färdigt måste man trycka in den för att det ska sluta blinka. Jag fortsätter mitt övningsskörande, blinkandes höger och vänster under glada tillrop från maken som är en riktigt hjälte i detta; han kommer med bra råd, tipsar om övningar och är ett superstöd :) Jag kastar efter en stund ett öga på mätarna på hojen och får uppmningen "turn" från en grön lampa på intrumentpanelen. Va, tänker jag, men jag vill ju inte svänga?! Jag stannar och försöker förvirrat förstå vad det är hojen begär av mig, och blir samtidigt lite irriterad över att den uppmanar mig att göra saker! Jag tittar lite extra och ser att lampan blinkar och förstår att jag glömt att trycka in den lilla blinkprylen - ni kan troooo det är mycket att sköta om på en hoj ;) Min älskade make talade om för mig att jag hade blinkat höger i säkert tio minuter innan jag stannade. Jag klappade om min lilla pärla eftersom jag skällt lite på henne för att hon ville bestämma vilket håll jag ska köra, glad och nöjd över att jag har kontrollen och inte hon ... eller?

Puhh!

Nu är det morgon och jag har snart arbetat färdigt för natten. Jag ska åka hem och sova om trekvart och sen ska jag upp till motorbanan, där min lilla pärla är parkerad och övningssköra :) Wohooo! Vi hämtade hem hojen i går, en god vän körde och jag satt bak och njöt i fulla drag =) Det ska bli en utmaning att lära sig köra och samtidigt väldigt, väldigt roligt =)

Kanske skulle stannat hemma?

Ibland känns det inte ens lönt att ha slängt sina skånker över sängkanten och klivit upp! Morgonen har börjat sådär, kan man säja ...

Jag gick upp lite tidigare då jag tänkte hinna köra till biltvätten och vaska av bilen - tycker den har gjort sig förtjänt av det. Jag kände också att det var ett säkert kort att vara där 7.15; inte många andra dumskallar tvättar bilar så tidigt ;) Meeeeeen, det gör dumskallarna visst! Två före mig i kön ... skulle inte tro det! Så jag fortsätter min färd och styr söderut mot Halmstad. Väl på plats kliver jag ur bilen, ser ner på mina fötter - som för dagen har valt att kliva i de fyra år gamla och slitna cerisa crocsen! Åhhhh, jag blir så trött - jag har gjort det förr, men hade då den goda smaken att i alla fall välja de svarta! Då gick jag och köpte mig två par nya skor ;) När jag sedan skulle ställa maten på plats i kylskåpet (en trist grönsallad utan dressing) får jag syn på en flaska Rhode Island-dressing som står i kylskåpsdörren. Hmmm, tänker jag - ingen har kommit än, jag snor lite! Jag öppnar locket på flaskan, skakar fram en klutt dressing - som far ut med blixtens hstighet och landar på min utfällda mobiltelefon! Tack för den - dressingklet över 75% av alla knapparna! Somliga straffar Gud genast ;)
Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra av resten dagen ... kanske bör stanna på kontoret ... men eftermiddagen blir desto roligare; då ska jag och bästa bönan köra en provlektion på motorcykel - yippeee :)

Skulle önska ...

... att jag hade något att skriva om, men det har jag inte ;) Inget som blir intressant i alla fall!
Har om en och en halv timme jobbat färdigt för natten och ska åka hem och sova. Tänkte inte glömma ett möte i eftermiddag, men det finns väl inga garantier förstås! Jag glömde en tid till tandhygienisten i går ...

På återhörande

RSS 2.0