Insändare!
Jag vet att jag fått mothugg på min insändare, men har inte kunnat läsa dem än. Är i Lomma hos syter och systerdöttrar. Jag ser fram emot att läsa vad som skrivits som motargument :) och återkommer troligtvis med kommentarer ;)
På återhörande
På återhörande
Insändare
Jag vet inte om ni har läst min insändare som publicerades i HN den 31 juli (http://hn.se/asikter/ordetarfritt/1.537490)? Eller om ni läst den insändare som gjorde att jag skrev till HN (http://hn.se/asikter/ordetarfritt/1.535738)? Det som diskuterar i första insändaren är en kontroversiell fråga som det inte finns några enkla svar på. Om allt är frid och fröjd håller jag definitivt med om att barn har rätt till båda sina föräldrar. Men det vet i tusan om jag tycker att föräldrar har en självklar rätt till sina barn? Att bete sig mot sina ex som vissa människor gör, kvalificerar till att få sin rätt förverkad då det kommer till den självklara rätten till sina barn. En förälder som baktalar, hånar, förnedrar och förödmjukar den andre föräldern inför det gemensamma barnet begår svåra övergrepp mot sitt barn. Har den föräldern dessutom misshandlat sitt ex fysiskt eller hanterat sitt barn ovarsamt, då tycker jag den självklara rätten till sitt barn är så gott som förbrukad.
De flesta av oss känner ett antal människor som har delat på sig. Många av dem har barn (vissa av oss kanske själva är skilsmässobarn) och även om relationer kan vara kyliga har jag aldrig stött på föräldrar som på ren jäkelskap hindrar sitt barn från att träffa sina båda föräldrar. Jag må vara färgad från mitt tidigare jobb, då föräldrar av bägge könen var rädda för sina barns säkerhet vid umgänge med den andre föräldern, men jag har så svårt att tro att det inte finns mer allvarliga bakomliggande orsaker till det beteendet. Vad som också är intressant är att det nästan alltid är pappor som verkar få besvär med att inte få träffa sina barn. Kan det inte ha med rimliga anledningar att göra? Vi måste faktiskt våga tänka oss att det inte är helt ovanligt med män som misshandlar sina kvinnor och förgriper sig på sina barn - det är mest män - jag hittar inte på. Det finns kvinnor som slår sina män; av 100 människor som slår sina sambor osv är 95 st män och fem st är kvinnor. Tre av dessa fem kvinnor har slagit tillbaka då de blivit misshandlade och två av dem slår för att de är våldsamma.
Visst finns det föräldrar som lider av psykiska sjukdomar som gör att man hindrar sitt barn från att träffa en förälder, men då är det ofta så svåra störningar att man får vara bra okunnig och ouppmärksam om man inte upptäcker det inom skola, barnomsorg eller andra myndigheter. Barn brukar vara tydliga med att signalera då något inte står rätt till hemmavid.
Nej, jag vidhåller att de föräldrar som kämpar för att inte barnen ska få träffa en förälder, har goda skäl till det. Och det sorgliga är att man inom våra sociala myndigheter inte har kunskap om de trevliga, charmerande och manipulerande män som är så sjuka i sina hjärnor att de lyckas baktala barnens mödrar så till den milda grad att även socpersonal luras att tro på pappornas bild av den hysteriska fd frun och mamman!
Jag tycker slutet på den för övrigt ganska oigenomtänkta insändaren ändå tar priset; "Ge alla föräldrar gemensam vårdnad direkt vid födseln och växelvis boende. Barnet faktiskt behöver båda föräldrarna därmed punkt"!
Alltså - det spelar ingen roll hur du är som förälder; våldsam, pedofil, rånare, missbrukare, psykopat osv osv. Föräldern ska lik förbaskat ändå ha rätt till sitt barn! Sinnesförvirrat!
Ge barn större möjligheter till att få uttrycka sin mening i svåra vårdnadstvister. Familjerätten behöver träffa ett barn många gånger för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som pågår. Framförallt tycker jag vi ska ge barn ökad rätt att slippa umgås med en förälder den inte vill träffa. Det finns alltid goda anedningar även till det. Och det går att ta reda på varför ...
Banne mej!!!!!
De flesta av oss känner ett antal människor som har delat på sig. Många av dem har barn (vissa av oss kanske själva är skilsmässobarn) och även om relationer kan vara kyliga har jag aldrig stött på föräldrar som på ren jäkelskap hindrar sitt barn från att träffa sina båda föräldrar. Jag må vara färgad från mitt tidigare jobb, då föräldrar av bägge könen var rädda för sina barns säkerhet vid umgänge med den andre föräldern, men jag har så svårt att tro att det inte finns mer allvarliga bakomliggande orsaker till det beteendet. Vad som också är intressant är att det nästan alltid är pappor som verkar få besvär med att inte få träffa sina barn. Kan det inte ha med rimliga anledningar att göra? Vi måste faktiskt våga tänka oss att det inte är helt ovanligt med män som misshandlar sina kvinnor och förgriper sig på sina barn - det är mest män - jag hittar inte på. Det finns kvinnor som slår sina män; av 100 människor som slår sina sambor osv är 95 st män och fem st är kvinnor. Tre av dessa fem kvinnor har slagit tillbaka då de blivit misshandlade och två av dem slår för att de är våldsamma.
Visst finns det föräldrar som lider av psykiska sjukdomar som gör att man hindrar sitt barn från att träffa en förälder, men då är det ofta så svåra störningar att man får vara bra okunnig och ouppmärksam om man inte upptäcker det inom skola, barnomsorg eller andra myndigheter. Barn brukar vara tydliga med att signalera då något inte står rätt till hemmavid.
Nej, jag vidhåller att de föräldrar som kämpar för att inte barnen ska få träffa en förälder, har goda skäl till det. Och det sorgliga är att man inom våra sociala myndigheter inte har kunskap om de trevliga, charmerande och manipulerande män som är så sjuka i sina hjärnor att de lyckas baktala barnens mödrar så till den milda grad att även socpersonal luras att tro på pappornas bild av den hysteriska fd frun och mamman!
Jag tycker slutet på den för övrigt ganska oigenomtänkta insändaren ändå tar priset; "Ge alla föräldrar gemensam vårdnad direkt vid födseln och växelvis boende. Barnet faktiskt behöver båda föräldrarna därmed punkt"!
Alltså - det spelar ingen roll hur du är som förälder; våldsam, pedofil, rånare, missbrukare, psykopat osv osv. Föräldern ska lik förbaskat ändå ha rätt till sitt barn! Sinnesförvirrat!
Ge barn större möjligheter till att få uttrycka sin mening i svåra vårdnadstvister. Familjerätten behöver träffa ett barn många gånger för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som pågår. Framförallt tycker jag vi ska ge barn ökad rätt att slippa umgås med en förälder den inte vill träffa. Det finns alltid goda anedningar även till det. Och det går att ta reda på varför ...
Banne mej!!!!!
Har ni tänkt på
vad det finns för olika typer av människor. De allra flesta av oss anser sig nog vara ganska normala ;) Vi arbetar, vi har toppar och dalar i vårt känsloliv- och stämning, vi gör så gott vi förmår med våra barn (om vi har några) och försöker vårda relationer så gott det går. Man kan alltid diskutera vad som är karaktäristiskt för ett normalt kontra onormalt beteende men jag tänker inte fördjupa mig i det just nu.
Jag skulle dock vilja utfärda en varning för den typen människor som har ett till synes normalt beteende men som, om man skrapar på ytan, är något av de obehagligaste man kan stöta på. Det är inte många gånger i livet man stöter på dessa och gör ni det - spring!
Psykopaten är oftast verbal och mycket charmig. En psykopat kan charma, verka välanpassad, kan spela mycket trevlig men är samtidigt oerhört manipulativ. Psykopaten ljuger lätt och trovärdigt. Han är egocentrisk och grandios och saknar helt ånger och skuldkänslor. Inlevelseförmågan (empatin) är obefintlig och psykopaten kan gå långt för att nå sitt mål. Inte sällan är personen aggressiv och tvekar inte att misshandla sin partner och barn. Att personen dagligen misshandlar psykiskt behöver väl inte nämnas?
Den här personen ska man som sagt springa långt bort från om man stöter på, men har man råkat i klorna på den kan det vara mycket svårt att komma ur greppet. Har man dessutom barn tillsammans med en person med dessa drag - blir livet ofta ett helvete. Väljer man att bryta upp från en dylik människa - ja, då får man vara gjord av stål. Man får bereda sig på att bli lurad på ägodelar, baktalad, smutskastad, hånad, misskrediterad och utsatt för kränkningar i alla former. Har man som sagt barn tillsammans med en människa med dessa drag får man bereda sig på att barnet används som slagpåse och vänds emot "den friska föräldern". Eftersom psykopaten har ett flackt känsloliv, bekymrar den sig inte om huruvida barnet tar skada eller ej. Den här människan drar sig inte för att prata vitt och brett om hur illa den andra föräldern beter sig och hur sjuk den är, samtidigt som den hävdar sin egen förträfflighet på många sätt. ALLT ÄR ETT SPEL FÖR GALLERIET OCH SYFTAR ENBART TILL ATT GYNNA SIG SJÄLV OCH SKADA DEN ANDRA FÖRÄLDERN. En människa med dessa drag kan spela orolig och omhändertagande gentemot sitt barn när den förstår att det kan vändas mot den andra föräldern. Ni kommer ihåg - annars bryr sig inte en människa med dessa drag om någon annan än sig själv. Personen är inte intresserad av att vara förälder och är således mycket ansvarslös i sitt föräldraskap. I många fall har den här personen bekymmer med alkoholkonsumtionen, självfallet mycket svårt med relationer och drar sig inte för att befinna sig lite i lagens utkanter.
Återigen - håll er så långt borta det går - psykopaten lämnar ingen oberörd ...
Jag skulle dock vilja utfärda en varning för den typen människor som har ett till synes normalt beteende men som, om man skrapar på ytan, är något av de obehagligaste man kan stöta på. Det är inte många gånger i livet man stöter på dessa och gör ni det - spring!
Psykopaten är oftast verbal och mycket charmig. En psykopat kan charma, verka välanpassad, kan spela mycket trevlig men är samtidigt oerhört manipulativ. Psykopaten ljuger lätt och trovärdigt. Han är egocentrisk och grandios och saknar helt ånger och skuldkänslor. Inlevelseförmågan (empatin) är obefintlig och psykopaten kan gå långt för att nå sitt mål. Inte sällan är personen aggressiv och tvekar inte att misshandla sin partner och barn. Att personen dagligen misshandlar psykiskt behöver väl inte nämnas?
Den här personen ska man som sagt springa långt bort från om man stöter på, men har man råkat i klorna på den kan det vara mycket svårt att komma ur greppet. Har man dessutom barn tillsammans med en person med dessa drag - blir livet ofta ett helvete. Väljer man att bryta upp från en dylik människa - ja, då får man vara gjord av stål. Man får bereda sig på att bli lurad på ägodelar, baktalad, smutskastad, hånad, misskrediterad och utsatt för kränkningar i alla former. Har man som sagt barn tillsammans med en människa med dessa drag får man bereda sig på att barnet används som slagpåse och vänds emot "den friska föräldern". Eftersom psykopaten har ett flackt känsloliv, bekymrar den sig inte om huruvida barnet tar skada eller ej. Den här människan drar sig inte för att prata vitt och brett om hur illa den andra föräldern beter sig och hur sjuk den är, samtidigt som den hävdar sin egen förträfflighet på många sätt. ALLT ÄR ETT SPEL FÖR GALLERIET OCH SYFTAR ENBART TILL ATT GYNNA SIG SJÄLV OCH SKADA DEN ANDRA FÖRÄLDERN. En människa med dessa drag kan spela orolig och omhändertagande gentemot sitt barn när den förstår att det kan vändas mot den andra föräldern. Ni kommer ihåg - annars bryr sig inte en människa med dessa drag om någon annan än sig själv. Personen är inte intresserad av att vara förälder och är således mycket ansvarslös i sitt föräldraskap. I många fall har den här personen bekymmer med alkoholkonsumtionen, självfallet mycket svårt med relationer och drar sig inte för att befinna sig lite i lagens utkanter.
Återigen - håll er så långt borta det går - psykopaten lämnar ingen oberörd ...
Jag vet
att jag har lite dålig humor ibland, men den här tycker jag är så gullig:
Snigelmamman till sina barn:
"- Ni får inte gå över vägen nu, för det kommer en buss
om fyra timmar!"
Ha en skön helg :)
Snigelmamman till sina barn:
"- Ni får inte gå över vägen nu, för det kommer en buss
om fyra timmar!"
Ha en skön helg :)
Jaha!
Två veckor som 40-åring har passerat utan att det har känts något konstigt!
Sonen och jag hade en diskussion om vad som anses passande vid olika åldrar och han uttryckte stor motvilja mot "40-åriga tanter som tror de är 20 år och också beter sig så"! Jag försökte förklara för honom att han kanske själv kommer att upptäcka det märkliga i att faktiskt vara 40 år och fortfarande gå och vänta på att känna sig vuxen! Det är tråkigt att inte kunna gå på techno-kväll eller andra danser för jag vet, att om jag dök upp där, skulle jag utan pardon dömas ut som tant på helt fel ställe ;) Jag som älskar techno :) Sonen sa tröstande att "men mamma, du vet att du inte ska gå till såna ställen, du har ju den insikten, men tänk de som verkligen gör det". "Men", sa jag, "vart ska jag gå då - som älskar techno och att dansa"? "Ah", sa han, "du får ju dansa någon annanstans"! Jaja, jag har ju mitt danspass på Friskis & Svettis - där får jag ju i alla fall dansa till Yazoo´s "Don´t go" - vilket är det närmaste techno på det passet!
Men som sagt, jag kan inte tycka det är något speciellt med 40-årsstrecket. Egentligen bara positiva känslor; jag känner mig tryggare med mig själv, jag kan faktiskt börja ställa krav som en vuxen (!) och jag bryr mig definitivt inte längre om vad människor tycker om mig! Inte för att det någonsin varit en stor sak för min del, men nu är det verkligen oviktigt. Jag känner mig piggare, starkare och mer harmonisk nu än vad jag gjorde för fem-tio år sedan. Det kanske är det som är skillnaden på att vara yngre? Man sänker kraven? Världsliga ting är inte så viktiga, familj och vänner desto viktigare - verkligen viktiga.
Hej på er
Sonen och jag hade en diskussion om vad som anses passande vid olika åldrar och han uttryckte stor motvilja mot "40-åriga tanter som tror de är 20 år och också beter sig så"! Jag försökte förklara för honom att han kanske själv kommer att upptäcka det märkliga i att faktiskt vara 40 år och fortfarande gå och vänta på att känna sig vuxen! Det är tråkigt att inte kunna gå på techno-kväll eller andra danser för jag vet, att om jag dök upp där, skulle jag utan pardon dömas ut som tant på helt fel ställe ;) Jag som älskar techno :) Sonen sa tröstande att "men mamma, du vet att du inte ska gå till såna ställen, du har ju den insikten, men tänk de som verkligen gör det". "Men", sa jag, "vart ska jag gå då - som älskar techno och att dansa"? "Ah", sa han, "du får ju dansa någon annanstans"! Jaja, jag har ju mitt danspass på Friskis & Svettis - där får jag ju i alla fall dansa till Yazoo´s "Don´t go" - vilket är det närmaste techno på det passet!
Men som sagt, jag kan inte tycka det är något speciellt med 40-årsstrecket. Egentligen bara positiva känslor; jag känner mig tryggare med mig själv, jag kan faktiskt börja ställa krav som en vuxen (!) och jag bryr mig definitivt inte längre om vad människor tycker om mig! Inte för att det någonsin varit en stor sak för min del, men nu är det verkligen oviktigt. Jag känner mig piggare, starkare och mer harmonisk nu än vad jag gjorde för fem-tio år sedan. Det kanske är det som är skillnaden på att vara yngre? Man sänker kraven? Världsliga ting är inte så viktiga, familj och vänner desto viktigare - verkligen viktiga.
Hej på er
Nytt behandlingspreparat?
Visst får man skylla på trötthet?!
I morse klev jag upp vid 5.45 då jag lite olämpligt (så här i efterhand) satt upp mig på ett arbetspass som startade kl 7.00. Jag gjorde mig en kopp kaffe och käkade lite. Pga ålder ;) har jag lite skavanker som behöver behandlas med salva. Salvan i fråga förvaras i kylskåp! Jag tog tuben med mig på toaletten och tänkte göra som vi kvinnor kan; två saker samtidigt ;) I mitt fortfarande lite trötta tillstånd öppnar jag tuben och klämmer fram en sträng - tomatpuré! Vilken överraskning :) Full i skratt skruvade jag på korken och hämtade annan, för ändamålet, mer lämplig behandlingsmetod ur kylskåpet! Nåja, det sägs att ett gott skratt förlänger livet :D
Ha en go´ dag
I morse klev jag upp vid 5.45 då jag lite olämpligt (så här i efterhand) satt upp mig på ett arbetspass som startade kl 7.00. Jag gjorde mig en kopp kaffe och käkade lite. Pga ålder ;) har jag lite skavanker som behöver behandlas med salva. Salvan i fråga förvaras i kylskåp! Jag tog tuben med mig på toaletten och tänkte göra som vi kvinnor kan; två saker samtidigt ;) I mitt fortfarande lite trötta tillstånd öppnar jag tuben och klämmer fram en sträng - tomatpuré! Vilken överraskning :) Full i skratt skruvade jag på korken och hämtade annan, för ändamålet, mer lämplig behandlingsmetod ur kylskåpet! Nåja, det sägs att ett gott skratt förlänger livet :D
Ha en go´ dag
Jag minns en
bok jag älskade när jag var liten. Den heter "Allra käraste syster" och är skriven av Astrid Lindgren. Om ni frågar mig är det den bästa av böcker hon skrivit! Det fantastiska med boken är illustrationerna. De är gjorda av Hans Arnold och har alltsedan jag var barn fascinerat mig. Många är vackra, vissa är hemska och fulla av mystik och saga. Nedanstående bild är en fantastisk bild (om ni kan se den!) på hur Ylva-Li och Barbro har tagit sig igenom skogen där de hemska bor och kommit ut på ängen.
När jag läste boken första gången för sonen då han var fyra-fem år hade jag glömt hur sorglig boken var och hade, pga klumpen i halsen, svårt att fortsätta min högläsning. Jag hade inte förstått slutet då jag var barn utan insåg plötsligt hur sorgligt slutet är. När jag senare läste den för dottern var jag beredd! Boken finns kvar hemma och jag tar fram den ibland. Har ni möjlighet - läs den om ni inte gjort det.
En annan favorit är en bild jag har på väggen hemma:
Fantasiska bilder. Jag står i begrepp att göra en tatuering - tänk om man kunde få med något ur boken ... Hmmm ... tål att tänkas på ...
På återhörande
När jag läste boken första gången för sonen då han var fyra-fem år hade jag glömt hur sorglig boken var och hade, pga klumpen i halsen, svårt att fortsätta min högläsning. Jag hade inte förstått slutet då jag var barn utan insåg plötsligt hur sorgligt slutet är. När jag senare läste den för dottern var jag beredd! Boken finns kvar hemma och jag tar fram den ibland. Har ni möjlighet - läs den om ni inte gjort det.
En annan favorit är en bild jag har på väggen hemma:
Fantasiska bilder. Jag står i begrepp att göra en tatuering - tänk om man kunde få med något ur boken ... Hmmm ... tål att tänkas på ...
På återhörande
Här är hon :)
Min lilla pärla ;)
Känner mig ...
... lite vissen :( Har sovit dåligt och jobbat varannan natt en hel massa pass nu och jag känner att det sliter på välbefinnandet! Hade dessutom bett om ledigt ikväll, men det gick inte igenom! Har ingen lust att åka iväg till jobbet ikväll - vill bara SOVAAAAAA! Jag har semester om tre veckor och det ligger alltför långt känns det som.
Jag blev lite gladare när jag kom att tänka på morgondagens begivenheter med mina kära vänner. När jag sovit färdigt vid 12-tiden sticker vi till Kräftfestivalen och äter något gott! Om jag inte jobbat natt, hade jag nog gett mig på att springa Kräftloppet :) Och så sjönk modet lite igen när det slog mig att jag börjar 7 på söndag ... Men det är klart - jag måste ju inte tänka så långt framåt utan bara ta dagen som den kommer ... då tänker jag på morgondagen :)
Hej svejs
Jag blev lite gladare när jag kom att tänka på morgondagens begivenheter med mina kära vänner. När jag sovit färdigt vid 12-tiden sticker vi till Kräftfestivalen och äter något gott! Om jag inte jobbat natt, hade jag nog gett mig på att springa Kräftloppet :) Och så sjönk modet lite igen när det slog mig att jag börjar 7 på söndag ... Men det är klart - jag måste ju inte tänka så långt framåt utan bara ta dagen som den kommer ... då tänker jag på morgondagen :)
Hej svejs
Jag har en ny vän!
Min nya vän heter Loppan ;) Hon är en liten pigg och glad 11-åring, röd till färgen och spinner som en katt!
Skämt åsido; jag har köpt en supersöt liten Ford Fiesta att ha för att billigt kunna ta mig till och från jobbet i Halmstad. En stor SAAB tar mycket etanol och även om det är miljövänligt, är det inte särskilt vänligt mot plånboken.
Självklart ska jag lägga in en bild på skönheten så fort jag kan :)
Hej hej!
Skämt åsido; jag har köpt en supersöt liten Ford Fiesta att ha för att billigt kunna ta mig till och från jobbet i Halmstad. En stor SAAB tar mycket etanol och även om det är miljövänligt, är det inte särskilt vänligt mot plånboken.
Självklart ska jag lägga in en bild på skönheten så fort jag kan :)
Hej hej!
Ska man vara hund ...?
Hundens dagbok:
07.00 - TJOHOO, promenad! Det är det bästa som finns!
08.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
09.00 - TJOHOO, ungarna är uppe! Det är det bästa som finns!
12.00 - TJOHOO, leka i trädgården! Det är det bästa som finns!
14.00 - TJOHOO, åka bil! Det är det bästa som finns!
15.00 - TJOHOO, ungarna kommer hem! Det är det bästa som finns!
16.00 - TJOHOO, leka med en boll! Det är det bästa som finns!
17.00 - TJOHOO, matte och husse kommer hem! Det är det bästa som finns!
18.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!
20.00 - TJOHOO, bli kliad på magen i soffan! Det är det bästa som finns!
22.00 - TJOHOO, sova i mattes och husses säng! Det är det bästa som finns! ´
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap.....
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag skall lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon skall jag äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna nästa gång. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favroitfåtölj. Kom ihåg: lägg en i deras säng!
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de skall gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi' - jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps ut regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta! Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Är första gången alltid lika skön ...?
Gårdagens innehåll blev en oförglömlig upplevelse!
Lugnt strosandes runt hemma, puttandes gräsklipparen framför mig, dyker plötsligt en god vän upp på sin motorcykel. "Jaha, gumman" - sa min make - "nu är det dags att åka motorcykel"! Om ens hjärta kan störtdyka ned i tårna för att sen vända och lika snabbt åka upp i halsgropen, var det precis detta som inträffade sekunden efter det uttalandet! På skakiga ben och med darrande händer fick jag på mig all utrustning, som för övrigt kändes helt emot ens instinkter med tanke på att det var 27 grader och sol ;) Men jag tog mig upp på cykeln (troligtvis inte så graciöst som jag hade velat) och i väg bar det. Jag är en människa med ganska stort behov av kontroll och förutsägbarhet och att sätta mig bakom en människa, låta den styra och bestämma över något som jag inte alls kan, var ett stort eldprov!
Vi körde ut från området och ut på E6, tog av och körde mot Vessige. Jag tänkte "shit, vilken motvind - men det ändras nog när vi vänder och åker åt ett annat håll" ... hmmm ... fartvind kallas det visst ... ;) Först vid Tågarp kom jag på att man måste andas ibland för att må riktigt bra så jag tog ett djupt andetag och tittade mig omkring! Vad nära man var till naturen! Allt blev så påtagligt - dofter, färger, träd och gräs - allt liksom blandades samman. Jag satt och funderade på om jag skulle våga släppa taget om min chaufför ... Jag släppte försiktigt och jodå, jag ramlade inte omedelbart av! Jag funderade vidare på om jag överhuvudtaget vågade röra någon kroppsdel utan att störa chauffören och orsaka olyckor ... jag rörde fingrarna lite och det gick också utan större missöden ;) Vi fortsatte mot Asige och på Hallands vackraste väg. Jag ska inte ge mig på och försöka beskriva var vi åkte någonstans, jag var helt desorienterad, men vackert var det och HÄRLIGT var det :) Vilken känsla! Vi fortsatte på vägar jag aldrig varit på och jag kom på mig själv att sitta och le och då det gick lite fortare, faktiskt skratta! Efter gott och väl en timmes färd satte "vi" kursen hemåt och körde ner i småbåtshamnen och ut på piren. Jag registrerade att det var 22.9 grader i vattnet och att svägerskans bil stod parkerad där. Vi körde mot vändplatsen och där stod en hel klunga med människor ... som jag kände igen! Min älskade make hade samlat mina nära och så kära vänner för att en gång till fira min födelsedag. Jag har aldrig blivit så överraskad och glad i hela mitt liv :) Lite nervös för hur jag skulle klara avstigningen från motorcykeln svängde vi runt, stannade och jag kunde ta mig av (återigen inte så graciöst som jag velat eftersom jag nu hade publik). På nästan lika skakiga ben som före färden, stod jag på fast mark igen, men nu inte längre rädd utan lycklig, glad och upprymd över min upplevelse. Kan ni förstå känslan av att se de människor man tycker om och värdesätter, ha samlats för ens skull? Den är obeskrivlig. Jag blir rörd till tårar när jag skriver om det :) Som i ett rus fortsatte dagen med god mat, bad och kubb som för övrigt vanns av det lag jag befann mig i ;)
Känslan av lycka i min kropp har dröjt sig kvar.
OCH - om andra gången är lika skön som första - då gör jag gärna om det igen ;)
Tack min älskade make för att du gjorde den här dagen till mig, jag älskar dig. Tack käre vän och chaufför som så tryggt visade mig känslan av frihet och tack mina kära, kära vänner som gav mig en dag att minnas för all tid.
Lugnt strosandes runt hemma, puttandes gräsklipparen framför mig, dyker plötsligt en god vän upp på sin motorcykel. "Jaha, gumman" - sa min make - "nu är det dags att åka motorcykel"! Om ens hjärta kan störtdyka ned i tårna för att sen vända och lika snabbt åka upp i halsgropen, var det precis detta som inträffade sekunden efter det uttalandet! På skakiga ben och med darrande händer fick jag på mig all utrustning, som för övrigt kändes helt emot ens instinkter med tanke på att det var 27 grader och sol ;) Men jag tog mig upp på cykeln (troligtvis inte så graciöst som jag hade velat) och i väg bar det. Jag är en människa med ganska stort behov av kontroll och förutsägbarhet och att sätta mig bakom en människa, låta den styra och bestämma över något som jag inte alls kan, var ett stort eldprov!
Vi körde ut från området och ut på E6, tog av och körde mot Vessige. Jag tänkte "shit, vilken motvind - men det ändras nog när vi vänder och åker åt ett annat håll" ... hmmm ... fartvind kallas det visst ... ;) Först vid Tågarp kom jag på att man måste andas ibland för att må riktigt bra så jag tog ett djupt andetag och tittade mig omkring! Vad nära man var till naturen! Allt blev så påtagligt - dofter, färger, träd och gräs - allt liksom blandades samman. Jag satt och funderade på om jag skulle våga släppa taget om min chaufför ... Jag släppte försiktigt och jodå, jag ramlade inte omedelbart av! Jag funderade vidare på om jag överhuvudtaget vågade röra någon kroppsdel utan att störa chauffören och orsaka olyckor ... jag rörde fingrarna lite och det gick också utan större missöden ;) Vi fortsatte mot Asige och på Hallands vackraste väg. Jag ska inte ge mig på och försöka beskriva var vi åkte någonstans, jag var helt desorienterad, men vackert var det och HÄRLIGT var det :) Vilken känsla! Vi fortsatte på vägar jag aldrig varit på och jag kom på mig själv att sitta och le och då det gick lite fortare, faktiskt skratta! Efter gott och väl en timmes färd satte "vi" kursen hemåt och körde ner i småbåtshamnen och ut på piren. Jag registrerade att det var 22.9 grader i vattnet och att svägerskans bil stod parkerad där. Vi körde mot vändplatsen och där stod en hel klunga med människor ... som jag kände igen! Min älskade make hade samlat mina nära och så kära vänner för att en gång till fira min födelsedag. Jag har aldrig blivit så överraskad och glad i hela mitt liv :) Lite nervös för hur jag skulle klara avstigningen från motorcykeln svängde vi runt, stannade och jag kunde ta mig av (återigen inte så graciöst som jag velat eftersom jag nu hade publik). På nästan lika skakiga ben som före färden, stod jag på fast mark igen, men nu inte längre rädd utan lycklig, glad och upprymd över min upplevelse. Kan ni förstå känslan av att se de människor man tycker om och värdesätter, ha samlats för ens skull? Den är obeskrivlig. Jag blir rörd till tårar när jag skriver om det :) Som i ett rus fortsatte dagen med god mat, bad och kubb som för övrigt vanns av det lag jag befann mig i ;)
Känslan av lycka i min kropp har dröjt sig kvar.
OCH - om andra gången är lika skön som första - då gör jag gärna om det igen ;)
Tack min älskade make för att du gjorde den här dagen till mig, jag älskar dig. Tack käre vän och chaufför som så tryggt visade mig känslan av frihet och tack mina kära, kära vänner som gav mig en dag att minnas för all tid.
Vår stackars bil :(
Så här ser den ut efter att ha vandaliserats för en vecka sedan :( Som sagt, det var inte mycket med den; gått 32 000 mil, fläkten pajade precis och allehanda (vitala) delar i motorn är kassa men vi hade kunnat köra den till besiktningen i september. Efter allt regande tror jag vi får slåss om att slippa köra den till skroten ...
Och svart Saab? Oj, oj, oj!!! Fantastiskt att kunna köra runt på stan utan att orsaka "gul bil"-skador bland den unga befolkningen. Det är dock med blandade känslor vi upptäcker att våra bekanta inte hejar på oss längre då vi kommer körande - inte ens pappa ;)
Må väl
Stackars bil :(
Och svart Saab? Oj, oj, oj!!! Fantastiskt att kunna köra runt på stan utan att orsaka "gul bil"-skador bland den unga befolkningen. Det är dock med blandade känslor vi upptäcker att våra bekanta inte hejar på oss längre då vi kommer körande - inte ens pappa ;)
Må väl
Stackars bil :(
Nu är det
midsommarafton och jag sitter på arbetet ...
Det var en fantastisk himmel då jag körde ned till Halmstad, det regnade och himmeln var mörkt åskblå. Blixtar for över himmeln och en fjärdedels regnbåge med starka färger syntes. Vilket skådespel!
Även om jag nu sitter på arbetet har jag tidigare under kvällen hunnit med både att tillverka midsommarkrans till håret, dans kring midsommarstången, sill och nypotatis. Jordgubbarna har jag tagit med hit :) Även en brännbollsturnering hann jag med och hamnade i det unga laget, dvs de som var under 40 år ... ;)
Naturligtvis vann vi :)
I morgon ska vi börja montera ned tvättstugan :) Vi ska lägga nytt golv, måla, kakla och fixa nya skåp. Vi gick ju i tankar att flytta till ett annat hus men det blir inte av utan vi köpte ny bil och renoverar tvättstuga istället! Vi hade tänkt behålla vår gula bil, i alla fall tills besiktningen i september. Nu kan vi inte det eftersom bilen vandaliserades i helgen av människor som inte hade roligare för sig :( Förbannat irriterande! Även om vi skulle köra den till skroten, ville vi gärna bestämma tidpunkten för detta själva. Vi hade dessutom precis bytt till trafikförsäkring så vi får ingen ersättning :( Men vi har en ny, svart, jättefin Saab istället :)
Ta hand om er
Det var en fantastisk himmel då jag körde ned till Halmstad, det regnade och himmeln var mörkt åskblå. Blixtar for över himmeln och en fjärdedels regnbåge med starka färger syntes. Vilket skådespel!
Även om jag nu sitter på arbetet har jag tidigare under kvällen hunnit med både att tillverka midsommarkrans till håret, dans kring midsommarstången, sill och nypotatis. Jordgubbarna har jag tagit med hit :) Även en brännbollsturnering hann jag med och hamnade i det unga laget, dvs de som var under 40 år ... ;)
Naturligtvis vann vi :)
I morgon ska vi börja montera ned tvättstugan :) Vi ska lägga nytt golv, måla, kakla och fixa nya skåp. Vi gick ju i tankar att flytta till ett annat hus men det blir inte av utan vi köpte ny bil och renoverar tvättstuga istället! Vi hade tänkt behålla vår gula bil, i alla fall tills besiktningen i september. Nu kan vi inte det eftersom bilen vandaliserades i helgen av människor som inte hade roligare för sig :( Förbannat irriterande! Även om vi skulle köra den till skroten, ville vi gärna bestämma tidpunkten för detta själva. Vi hade dessutom precis bytt till trafikförsäkring så vi får ingen ersättning :( Men vi har en ny, svart, jättefin Saab istället :)
Ta hand om er
Jag undrar ...
om jag ska fortsätta hänga ut mina familjemedlemmar ... hmmm ..... jaa minsann - jag tror jag gör det :)
Återigen handlar det om min pappa som har gjort en del roliga saker genom livet! Jag vet inte om ni minns att jag berättade att pappa gärna hämnades på de saker och ting som bråkade med honom? Så var det och är troligtvis fortfarande. Och många gånger var det (är det) inte ok att skratta åt små misstag och fadäser som utfördes av densamme ;)
Det här hände en födelsedagsmorgon i januari. Min lillasyster fyllde 8-9 år skulle jag tro. Som alltid då någon fyllde år i min familj hade vi brett mackor, kokat kaffe och fixat paket. I samma goda ordning började vi sjunga en bit ned i trappan, bärandes ovan nämnda ingredienser på brickor. Vi tågade sakta upp och avslutade sången vid systerns säng (som naturligtvis sov som en stock ;) Systerns bricka ställdes i hennes säng och övriga brickor placerades ut här och var i hennes rum. En av brickorna - den med våra mackor - hamnade av någon oförklarlig anledning på golvet ... ingen vill riktigt kännas vid vem som ställde den där ... Rätt vad det är hör vi pappa utbrista; "nämen vad i helsicke ... vem har ställt brickan med mackorna på golvet"? Vi tittar dit och få se pappa, ståendes på ett ben med ena foten lyft över mackbrickan! Hans fot har varit nere och lämnat tydliga avtryck i leverpastejsmörgåsarna och har dessutom tagit med sig ättiksgurkan upp så att den sitter fastsmetad under foten och tårna ... Ja, vad säger man???!!! Pappa sa inte så mycket, utan linkade ned med gurkan under foten, muttrandes något om klantiga ställen att ställa mackor på! Vi andra skrattade så tyst vi kunde och försökte ha skrattat färdigt tills pappa kom upp igen. Resten av födelsedagsmorgonens firande? Ingen aning - minns inte alls vad som hände ;)
Pappa tycker fortfarande att det är en besvärande historia och inser inte alls det fantastiskt roliga i att ha trampat i leverpastejsmörgåsar, MEN DET GÖR VI :)
Hej på er!
Återigen handlar det om min pappa som har gjort en del roliga saker genom livet! Jag vet inte om ni minns att jag berättade att pappa gärna hämnades på de saker och ting som bråkade med honom? Så var det och är troligtvis fortfarande. Och många gånger var det (är det) inte ok att skratta åt små misstag och fadäser som utfördes av densamme ;)
Det här hände en födelsedagsmorgon i januari. Min lillasyster fyllde 8-9 år skulle jag tro. Som alltid då någon fyllde år i min familj hade vi brett mackor, kokat kaffe och fixat paket. I samma goda ordning började vi sjunga en bit ned i trappan, bärandes ovan nämnda ingredienser på brickor. Vi tågade sakta upp och avslutade sången vid systerns säng (som naturligtvis sov som en stock ;) Systerns bricka ställdes i hennes säng och övriga brickor placerades ut här och var i hennes rum. En av brickorna - den med våra mackor - hamnade av någon oförklarlig anledning på golvet ... ingen vill riktigt kännas vid vem som ställde den där ... Rätt vad det är hör vi pappa utbrista; "nämen vad i helsicke ... vem har ställt brickan med mackorna på golvet"? Vi tittar dit och få se pappa, ståendes på ett ben med ena foten lyft över mackbrickan! Hans fot har varit nere och lämnat tydliga avtryck i leverpastejsmörgåsarna och har dessutom tagit med sig ättiksgurkan upp så att den sitter fastsmetad under foten och tårna ... Ja, vad säger man???!!! Pappa sa inte så mycket, utan linkade ned med gurkan under foten, muttrandes något om klantiga ställen att ställa mackor på! Vi andra skrattade så tyst vi kunde och försökte ha skrattat färdigt tills pappa kom upp igen. Resten av födelsedagsmorgonens firande? Ingen aning - minns inte alls vad som hände ;)
Pappa tycker fortfarande att det är en besvärande historia och inser inte alls det fantastiskt roliga i att ha trampat i leverpastejsmörgåsar, MEN DET GÖR VI :)
Hej på er!
Hej vänner!
Jag känner att jag kanske hänger ut min make lite för mycket, men det är för att han bjuder på många goda skratt. Jag vet också att ni som känner mig, vet att jag älskar honom över allt och inte skriver av elakhet :)
Jag fck span på ett litet citat från Nalle Puh:
För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
Jag tycker det är ett underbart citat som tipsar oss om hur kan göra om vi blir avslöjade med reaktioner vi kanske helst hade sett blivit ogjorda ... och påminner mig naturligtvis om när jag råkade skrämma maken i TV-soffan ;) Vi satt i godan ro och kollad på en (bara) lite läskig film. I pausen kända jag mig gäspig, drog in andan i ett djupt andetag och släppte ut en hastig och ganska högljudd gäsp. Effekten blev att jag lyckades skrämma maken ordentligt som hoppade en halvmeter upp i soffan! När han åter landat på kudden undrade han irriterat och lite förnärmat vad jag höll på med! Jag skrattar än i dag åt hans reaktion och tycker citatet från Nalle Puh stämde så gott in på händelsen :)
Ha en riktigt god dag mina vänner !
Jag fck span på ett litet citat från Nalle Puh:
För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
Jag tycker det är ett underbart citat som tipsar oss om hur kan göra om vi blir avslöjade med reaktioner vi kanske helst hade sett blivit ogjorda ... och påminner mig naturligtvis om när jag råkade skrämma maken i TV-soffan ;) Vi satt i godan ro och kollad på en (bara) lite läskig film. I pausen kända jag mig gäspig, drog in andan i ett djupt andetag och släppte ut en hastig och ganska högljudd gäsp. Effekten blev att jag lyckades skrämma maken ordentligt som hoppade en halvmeter upp i soffan! När han åter landat på kudden undrade han irriterat och lite förnärmat vad jag höll på med! Jag skrattar än i dag åt hans reaktion och tycker citatet från Nalle Puh stämde så gott in på händelsen :)
Ha en riktigt god dag mina vänner !
Jaha
då var det dags för ett nattpass igen ... undra hur jag ska klara detta. Har försökt ett otal gånger att sova idag, men har oavbrutet blivit störd av telefonsignaler eller familjemedlemmar som pockar på uppmärksamhet. Detta har endast resulterat i att jag blivit tröttare för var gång jag lagt mig och inte kunnat somna. Nåja, jag har klarat det förr och kommer att klara det igen. Får väl hoppas att det ringer en massa ;)
I morgon ska vi först till banken och prata lån (jag vet, konstigt men sant - de har lördagsöppet!) till ett hus vi så gärna vill köpa. Dock krävs en stor renovering som går loss på över miljonen och när vi tittade i våra plånböcker saknades det en femma eller två ;) Vi ger det en sista chans, men löser det sig inte med banken får vi helt enkelt släppa drömhuset :(
Vi ska även under morgondagen ut och äta tillsammans med makens syskon samt respektive. Vi respektive brukar inte få vara med, men i morgon blir det så. Ska bli roligt :) Sonen ska vara barnvakt ... Har muntrat upp honom med att det ju är melodifestival ... Hoppas Norge vinner!
På återhörande, vänner
I morgon ska vi först till banken och prata lån (jag vet, konstigt men sant - de har lördagsöppet!) till ett hus vi så gärna vill köpa. Dock krävs en stor renovering som går loss på över miljonen och när vi tittade i våra plånböcker saknades det en femma eller två ;) Vi ger det en sista chans, men löser det sig inte med banken får vi helt enkelt släppa drömhuset :(
Vi ska även under morgondagen ut och äta tillsammans med makens syskon samt respektive. Vi respektive brukar inte få vara med, men i morgon blir det så. Ska bli roligt :) Sonen ska vara barnvakt ... Har muntrat upp honom med att det ju är melodifestival ... Hoppas Norge vinner!
På återhörande, vänner
Tuppjuck nr 2!
Det där med att lägga golv kan ställa till det rejält! Särskilt när inte brädor, verktyg och underlaget gör som man vill ...
Dotterns rum har sedan länge varit i skriande behov av renovering. Sagt och gjort. Fredags förra vecka spenderade jag dagen med att spackla, slipa och måla samt tapetsera en fondvägg. Jag råkade visserligen vispa ned en kopp kaffe, skvätta färg på dörren och lägga rollern i sängen (!), men det gick överlag bra.
På söndagen var det så dags för maken att lägga golvet ... Och åh nejdå, jag skulle inte behöva hjälpa till och jovisst, jag kunde gå på gympan som vanligt! Det dröjde inte länge förrän det började slamra oroväckande uppifrån dotterns rum. Slamrandet varvades med muttranden och vissa ilskna utrop. Maken kom ned en stund, satte sig på altanen, svor långa haranger om skitgolv som inte går att lägga och dålig kvalité! Han gick upp igen och ropade att jag skulle komma och hjälpa honom (jag tittade på klockan och insåg att något gympapass inte var att tänka på). Som ni minns från tidigare är makens humör vid dessa tillfällen inte det bästa så jag tassade upp, beredd på det värsta ;) Vad får jag se? Jo, ett stort hål i golvet! Jag undrade lite försiktigt vad som hänt och fick en luddig förklaring om reglar som satt felplacerade ...
Kontentan av detta ; ska man slå en hammare i golvet måste man veta var reglarna finns, annars blir det hål i golvet ...
Golvet är lagt och dotterns rum är jättefint :)
På återhörande
Tuppjuck!
Vi reagerar alla olika då saker och ting j-vlas med oss! Min pappa är en person som alltid har hämnats på olika sätt då något bråkat med honom. Han har aldrig hämnats på människor utan det är minsann saker som får veta att de lever! Om han välte ut en kopp kaffe till exempel och inte allt rann ut, då hällde han ut resten och utbrast hätskt; "ha, där fick du"! Eller som den gången då han råkade välta ut en hink med potatis och ilsket muttrade "jag, ska koka er, era jävlar" medan han gick och samlade ihop dem. Han kastade ravioli-deg omkring sig i köket en dag då vi kom hem från skolan ...
På något märkligt sätt har jag begåvats med en make som har samma sätt att reagera då världen är emot honom! Det har hänt att borrmaskiner, utemöbler och andra inventarier farit kors och tvärs och man har fått ducka för ett och annat verktyg som inte gjort som maken tänkt!
Senast hände detta i morse; jag satt i godan ro och läste tidningen. Maken kom ned i köket och hällde upp sig en kopp kaffe, bredde sig tre mackor och skulle sätta sig vid bordet och inmundiga detta. Men hur det nu var, så slant han på något sätt med kaffekoppen så den slank ur handen, varpå en hel del kaffe spred sig ut över bordet innan han fick kontroll på koppen. Vad gör min älskade då? Jo, han sular med full kraft iväg alla tre mackorna mot kaklet över köksbänken - allt ackompanjerat av en väl vald svordom! En macka sätter sig på kaklet och trillar med en suck ned på bänken och lämnar fina smörfläckar efter sig (har man inte redan att göra, kan man alltid ordna lite!) I sådana här lägen vet man inte riktigt hur man ska bete sig ... skrattet satt naturligtvis farligt nära, men jag har varit nära makens tuppjuck förut och vet att det inte precis är läge att brista ut i gapflabb. Oftast är det bäst att inte göra någonting, men jag beslöt mig för att ratta ner under bordet för att torka upp det kaffe som sipprat ned mellan bordsskivorna ... och för att kunna skratta tyst för mig själv ;) Då jag tittade upp stod han och torkade bort det sista av smöret från kaklet ... Först vid lunch kunde vi skratta åt det hela!
Vi reagerar som sagt olika då saker och ting bär oss emot och ovanstående är ett sätt!
Må väl
På något märkligt sätt har jag begåvats med en make som har samma sätt att reagera då världen är emot honom! Det har hänt att borrmaskiner, utemöbler och andra inventarier farit kors och tvärs och man har fått ducka för ett och annat verktyg som inte gjort som maken tänkt!
Senast hände detta i morse; jag satt i godan ro och läste tidningen. Maken kom ned i köket och hällde upp sig en kopp kaffe, bredde sig tre mackor och skulle sätta sig vid bordet och inmundiga detta. Men hur det nu var, så slant han på något sätt med kaffekoppen så den slank ur handen, varpå en hel del kaffe spred sig ut över bordet innan han fick kontroll på koppen. Vad gör min älskade då? Jo, han sular med full kraft iväg alla tre mackorna mot kaklet över köksbänken - allt ackompanjerat av en väl vald svordom! En macka sätter sig på kaklet och trillar med en suck ned på bänken och lämnar fina smörfläckar efter sig (har man inte redan att göra, kan man alltid ordna lite!) I sådana här lägen vet man inte riktigt hur man ska bete sig ... skrattet satt naturligtvis farligt nära, men jag har varit nära makens tuppjuck förut och vet att det inte precis är läge att brista ut i gapflabb. Oftast är det bäst att inte göra någonting, men jag beslöt mig för att ratta ner under bordet för att torka upp det kaffe som sipprat ned mellan bordsskivorna ... och för att kunna skratta tyst för mig själv ;) Då jag tittade upp stod han och torkade bort det sista av smöret från kaklet ... Först vid lunch kunde vi skratta åt det hela!
Vi reagerar som sagt olika då saker och ting bär oss emot och ovanstående är ett sätt!
Må väl
Jaha,
då var vädret slut för den här gången! Regnet strilar ner och löven hänger tunga i vätan. Man kan ju vara generös i sitt omdöme om regnets intågande och säga att naturen behöver lite regn; det har ju varit så torrt! Men jag hade faktiskt hellre sett att solen fortsatte skina så vi alla kunde sola och umgås kring grillen om kvällarna.
Jag har haft härliga dagar tillsammans med min syster och två vänner till henne. I augusti 2008 gifte sig min syster och ingen av oss hann med att ordna någon möhippa innan "det var för sent"! Vi fick nu tummarna ur och ordnade en kul dag med olika aktiviteter som passade en tvåbarnsmamma i sina bästa år; avslappning, meditation, pilates, spikmatta och massage. Däremellan lite käk, bad, små uppdrag, iklädning av raffiga outfits och keramiktillverkning. Vi sov över i en stuga vi hyrt på Österlen och vi åt gott, skrattade och hade verkligen riktigt mysigt.
Väl hemma igen, var det dags för ett danspass på Friskis & Svettis, ett försök till tupplur innan handlingen, grill och sen arbete. Den här natten hade jag mycket lätt kunnat hoppa över; det blev lite si och så med sömnen under möhippan ;) Ralf och hans dotter kom över och käkade kvällsmat med oss. Har inte bestämt än om jag ska våga åka med Ralf på hans motorcykel. Det lockar, men samtidigt är det något som skrämmer så in i hoppsan med att sitta därbak och inte få styra själv ... troligtvis en himla tur eftersom jag inte kan köra ... men ändå ;) Alla säger att det är så härligt, så jag får väl ta mod till mig.
I kväll är det dags för vägning ... helgen var ju inte precis positiv vad gäller nyttig mat, så jag kan undra vad vågen säger i morgon ... Något säger mig att det gått ganska bra ändå - jaja, det ger sig!
Ha det gott vänner så hörs vi en annan gång!
Jag har haft härliga dagar tillsammans med min syster och två vänner till henne. I augusti 2008 gifte sig min syster och ingen av oss hann med att ordna någon möhippa innan "det var för sent"! Vi fick nu tummarna ur och ordnade en kul dag med olika aktiviteter som passade en tvåbarnsmamma i sina bästa år; avslappning, meditation, pilates, spikmatta och massage. Däremellan lite käk, bad, små uppdrag, iklädning av raffiga outfits och keramiktillverkning. Vi sov över i en stuga vi hyrt på Österlen och vi åt gott, skrattade och hade verkligen riktigt mysigt.
Väl hemma igen, var det dags för ett danspass på Friskis & Svettis, ett försök till tupplur innan handlingen, grill och sen arbete. Den här natten hade jag mycket lätt kunnat hoppa över; det blev lite si och så med sömnen under möhippan ;) Ralf och hans dotter kom över och käkade kvällsmat med oss. Har inte bestämt än om jag ska våga åka med Ralf på hans motorcykel. Det lockar, men samtidigt är det något som skrämmer så in i hoppsan med att sitta därbak och inte få styra själv ... troligtvis en himla tur eftersom jag inte kan köra ... men ändå ;) Alla säger att det är så härligt, så jag får väl ta mod till mig.
I kväll är det dags för vägning ... helgen var ju inte precis positiv vad gäller nyttig mat, så jag kan undra vad vågen säger i morgon ... Något säger mig att det gått ganska bra ändå - jaja, det ger sig!
Ha det gott vänner så hörs vi en annan gång!
