tingerling

på regnet som fullständigt vräker ned över oss. Samtidigt lyssnar jag på Porcupine Tree (skivan The Incident) - ett lysande bra band som sonen tipsade om. Vi hamnade i går i en diskussion om vad som gör att man gillar viss musik eller inte. Ibland är det så små skillnader mellan olika låtar och musikstilar att man egentligen skulle gilla alla låtar inom samma genre, men så är ju inte fallet. Jag och sonen har till stor del ganska lik musiksmak - allt från Pink Floyd och Cornelis till Coldplay och Prince. Sen har han en stor fascination till progressive/mathmetal-band som jag inte alls förstår, såsom han inte alls kan fatta hur jag kan gilla trance, house och techno ;) Vi försökte förklara känslan man kan få när man lyssnar till en riktigt bra låt - ni vet när man bara vill dansa, hoppa och skratta? Kanske eufori? Men vi kom i alla fall bägge två fram till att musik som till exempel dagens R n´B aldrig kan ge en känsla av eufori ... ;) Sonen är i vilket fall som helst en riktigt allätare av musik och det har han gett mig cred för - eftersom all typ av musik har spelats hemma har han haft fritt spelrum att hitta sin egen smak och bredd. Älsklingspojken :)

Jag fortsatte mitt lyssnande och då kom jag att tänka på en ytterligare incident som utspelade sig på Kreta ... Det värsta är att det faktiskt kan ha utspelat sig vid samma tillfälle jag berättade om i mitt förra inlägg ... mitt minne är ju inte alltid vad man skulle vilja, men jag tror det ...
Jag borstade som sagt av mig sanden (efter fallet från trätrallsgången) och lyckades lokalisera en solsäng att slicka såren i ;) Jag bredde ut handduken, slog upp boken och lade mig på sängen. Det var en sån där säng man kunde reglera ryggstödet på och jag ändrade stödet så att jag kom upp lite istället för att ha horisontalläge! Jag läste några rader, tittade mig lite omkring på alla människor som solade och badade. Man blir ju lite trött av all sol och offentlig förnedring ;) så jag blundade lite grand. Här kommer nästa överraskning - rätt vad det är släpper reglaget som håller uppe ryggstödet - och min överkropp ... Jag befinner mig plötsligt i ett onaturligt läge, liggandes i brygga med boken över huvudet och med huvudet i sanden! Även den här gången är känslan av oberördhet som bortblåst - har ni någongång försökt ta er upp ur en liknande position??!! Jag kan informera er om att det finns inget graciöst sätt att göra det på ... om man inte kan göra baklängeskullerbyttor och det kan inte jag ;) Jag funderade allvarligt på att faktiskt ligga kvar i hopp om att någon faktiskt skulle tro att jag valt läge själv ... Sprattlandes fick jag rulla ur från sidan av solsängen och fick även denna gång erfara exakt hur varm sanden var ... Jag kände en stark längtan av att vara osynlig men tänkte minsann inte visa mig svag ... så jag tittade på mina solande grannar och fnös litet menande åt solsängen, tog en ny säng och lade mig i den (efter att ha kollat konstruktionen!). Det var ur den här sängen jag blev bortkörd fem minuter senare ...

Jaja, jag gladde som sagt många människor den här stunden :) Och vad gör man väl inte för sina medmänniskors väl och ve?