tingerling

är begåvade med två underbara barn som bägge har kvaliteter och egenskaper som är härliga. Dottern är något av de gladaste och mest temperamentsfulla människor jag känner och hon har dessutom en god förmåga att prata för sig ... mycket, länge och helst hela tiden ;) Jag älskar att prata med henne (och andra barn) för att dessa små människor har så mycket klokt och oförstört i sig som tilltalar mig mycket. Genom att prata och diskutera både med dottern och sonen får jag möjlighet att se och förstå händelser som skett både förr, nu och längre fram. Ibland är det naturligtvis så att dotterns pratande även kan få den mest härdade lyssnare på fall och ibland finner jag mig själv helt i egna tankar, ackompanjerad av dotters ord som ett brus i bakgrunden! Tyvärr kan jag aldrig låtsas som om jag inte har hört utan hon avslöjar mig alltid ;) Gullepussen =) Dottern är dessutom en mycket klok, insiktsfull och omtänksam människa som bryr sig om hur andra människor har det. Hon har många tankar om livet och delar gärna med sig av bekymmer och problem och jag är så stolt och glad över att hon gör det och för att hon inte skäms över att dela med sig av det.
Sonen och dottern är väldigt olika. Sonen har alltid varit en stor tänkare och filosof och även vi har haft många och långa pratstunder. Också han har alltid varit otroligt förtjust i att prata och även om det inte händer så ofta nu, så var även han en mästare i att prata omkull en! Jag har alltid upplevt honom annorlunda och speciell. Bägge våra barn är unika och speciella på sina alldeles egna sätt. Sonen har varit speciell i andra avseenden och ibland har jag tänkt att det beror på att han är första barnet och att just det är speciellt. Kanske är det så. Han har många tankar och funderingar kring mycket och att diskutera med honom sätter kugghjulen i hjärnan på hårda prov ;) Han har en härligt underfundig humor och kan bli starkt engagerad i etiska dilemman och orättvisor som drabbar mindre och svaga. Han börjar bli stor och det är dags för mig att ännu mer börja släppa taget och ha tillit till att han kommer att klara livet som vuxen man, make/sambo och far. Egentligen är jag säker på att han kommer att klara livet - om han fick göra det helt på sitt eget sätt ;)

Ja, ens barn är en outtömlig källa till glädje men också till oro och funderingar över hur man som förälder ska ha lyckats ge dem en bra start i livet och en god stabil grund att stå på.
Jag kan i alla fall glädja mig åt att jag har gett min kärlek och mitt allra bästa utifrån mina förutsättningar. Sen återstår att se hur mycket skit jag får av dem när de blir stora och själva skaffar barn ... ;)

På återhörande