Jag undrar ...
om jag ska fortsätta hänga ut mina familjemedlemmar ... hmmm ..... jaa minsann - jag tror jag gör det :)
Återigen handlar det om min pappa som har gjort en del roliga saker genom livet! Jag vet inte om ni minns att jag berättade att pappa gärna hämnades på de saker och ting som bråkade med honom? Så var det och är troligtvis fortfarande. Och många gånger var det (är det) inte ok att skratta åt små misstag och fadäser som utfördes av densamme ;)
Det här hände en födelsedagsmorgon i januari. Min lillasyster fyllde 8-9 år skulle jag tro. Som alltid då någon fyllde år i min familj hade vi brett mackor, kokat kaffe och fixat paket. I samma goda ordning började vi sjunga en bit ned i trappan, bärandes ovan nämnda ingredienser på brickor. Vi tågade sakta upp och avslutade sången vid systerns säng (som naturligtvis sov som en stock ;) Systerns bricka ställdes i hennes säng och övriga brickor placerades ut här och var i hennes rum. En av brickorna - den med våra mackor - hamnade av någon oförklarlig anledning på golvet ... ingen vill riktigt kännas vid vem som ställde den där ... Rätt vad det är hör vi pappa utbrista; "nämen vad i helsicke ... vem har ställt brickan med mackorna på golvet"? Vi tittar dit och få se pappa, ståendes på ett ben med ena foten lyft över mackbrickan! Hans fot har varit nere och lämnat tydliga avtryck i leverpastejsmörgåsarna och har dessutom tagit med sig ättiksgurkan upp så att den sitter fastsmetad under foten och tårna ... Ja, vad säger man???!!! Pappa sa inte så mycket, utan linkade ned med gurkan under foten, muttrandes något om klantiga ställen att ställa mackor på! Vi andra skrattade så tyst vi kunde och försökte ha skrattat färdigt tills pappa kom upp igen. Resten av födelsedagsmorgonens firande? Ingen aning - minns inte alls vad som hände ;)
Pappa tycker fortfarande att det är en besvärande historia och inser inte alls det fantastiskt roliga i att ha trampat i leverpastejsmörgåsar, MEN DET GÖR VI :)
Hej på er!
Återigen handlar det om min pappa som har gjort en del roliga saker genom livet! Jag vet inte om ni minns att jag berättade att pappa gärna hämnades på de saker och ting som bråkade med honom? Så var det och är troligtvis fortfarande. Och många gånger var det (är det) inte ok att skratta åt små misstag och fadäser som utfördes av densamme ;)
Det här hände en födelsedagsmorgon i januari. Min lillasyster fyllde 8-9 år skulle jag tro. Som alltid då någon fyllde år i min familj hade vi brett mackor, kokat kaffe och fixat paket. I samma goda ordning började vi sjunga en bit ned i trappan, bärandes ovan nämnda ingredienser på brickor. Vi tågade sakta upp och avslutade sången vid systerns säng (som naturligtvis sov som en stock ;) Systerns bricka ställdes i hennes säng och övriga brickor placerades ut här och var i hennes rum. En av brickorna - den med våra mackor - hamnade av någon oförklarlig anledning på golvet ... ingen vill riktigt kännas vid vem som ställde den där ... Rätt vad det är hör vi pappa utbrista; "nämen vad i helsicke ... vem har ställt brickan med mackorna på golvet"? Vi tittar dit och få se pappa, ståendes på ett ben med ena foten lyft över mackbrickan! Hans fot har varit nere och lämnat tydliga avtryck i leverpastejsmörgåsarna och har dessutom tagit med sig ättiksgurkan upp så att den sitter fastsmetad under foten och tårna ... Ja, vad säger man???!!! Pappa sa inte så mycket, utan linkade ned med gurkan under foten, muttrandes något om klantiga ställen att ställa mackor på! Vi andra skrattade så tyst vi kunde och försökte ha skrattat färdigt tills pappa kom upp igen. Resten av födelsedagsmorgonens firande? Ingen aning - minns inte alls vad som hände ;)
Pappa tycker fortfarande att det är en besvärande historia och inser inte alls det fantastiskt roliga i att ha trampat i leverpastejsmörgåsar, MEN DET GÖR VI :)
Hej på er!
Kommentarer
Postat av: madelene
Du har roiga familjemedlemmar Åsa ;) hihi ett skratt förlänger livet ;)
Trackback
